Dags för matprat igen – Pantertantens tankar om hälsosam mat

Jag vet att det är flera av er som sitter och väntar på att Pantertanten ska skriva om mat. Det känns litet skakigt, jag har ju kompisar som är dietister och som granskar allt som andra skriver på temat. Men jag vågar sticka ut hakan och skriva från mitt eget perspektiv och med stöd i den kunskap som finns som jag på mitt sätt försöker omsätta i vardagen. Jag kommer att göra dig besviken om du tror att jag ska ge dig en receptsamling, det kommer aldrig att hända. Men jag vill dela med mig av mitt tänk som förenklar min vardag i alla fall, och jag vill också ge dig mina tips om god och enkel hälsosam mat som jag lagar och äter, och några böcker som jag inspireras av.  Läs gärna mitt tidigare blogginlägg  Hälsosamma matvanor – viktigt för både unga och gamla om du inte redan har gjort det.

Planering – det viktigaste av allt

Planering ja, det är viktigt, men det är inte min bästa gren när det gäller mat i alla fall. Vi försökte för några år sedan att lägga upp en tvåveckorsmeny och att storhandla en gång per vecka baserat på menyn. Men det passade inte riktigt vår livsstil, och jag är säker på att det är flera av er som gör som vi, gör inköpen vartefter tid ges och behov finns. Och som en förstärkning av det beteendet kom häromåret en studie som visade att de som storhandlar har större matsvinn, ett resultat som jag tycker stämmer för oss. Vi köper bara det vi behöver de närmaste dagarna, men enligt en plan, och behöver sällan slänga mat.

Jag rabblar en ramsa

Min planering utgår från att vi alltid ska ha vissa basvaror hemma för att när som helst kunna fixa till en värdig måltid, det gäller såväl frukost, lunch som middag. Jag har en ramsa som jag repeterar när jag går runt i butiken, den garanterar att jag får med mig det jag behöver och att jag inte köper något onödigt. Ramsan hoppar jag över här, men det jag alltid ser till att vi har hemma är : grovt bröd  (mjukt och hårt), olika varianter av pålägg (god ost, leverpastej och en riktigt god skinka), yoghurt/hälsofil eller det som är prisvärt för tillfället, en bra sammansatt musli, ägg, många olika slags grön- och rotsaker och frukt, potatis, ris och pasta. Därutöver är det bra att ha några burkar inlagd sill/makrill eller liknande hemma som sista vägen-variant av en måltid, och förstås också lök, vitlök, kryddor och andra smaksättningar som inlagd gurka, pepparrot, fonder etcetera – ta det du själv tycker om. Jag kanske ska lägga till att vi inte är vegetarianer men äter stora mängder frukt och grönt, och att vi inte har någon allergi eller överkänslighet att ta hänsyn till.

Måltidsordningen förändras efter livssituationen

Jag äter i stort sett alltid samma frukost, två smörgåsar med ost och ett lass med gurka, rädisor eller paprika på och en stor kopp te med mjölk – sen orkar jag inte mer. Förr kunde jag även äta fil med musli, men numera blir jag snabbt proppmätt. Jag kompletterar med en frukt och eventuellt en smörgås till ihop med förmiddagskaffet.

När jag arbetade (professionellt) åt jag alltid lagad mat  (varm eller kall) till lunch, oftast ute på restaurang. Om jag slarvade och tog något lättare, så straffade det sig alltid på eftermiddagen eller kvällen – jag blev hungrig helt enkelt. En extra frukt kunde räcka till men oftast behövdes något mer innan middagen. På kvällen åt vi alltid lagad mat tillsammans, och gör fortfarande.

Nu när jag mestadels är hemma på dagarna, lägger jag inte någon tid på att tillaga lunchen, det hinner jag inte. Det får bli youghurt/fil med frukt och musli eller “Ingelas specialgröt”, den står jag mig jättebra på. Min gröt ska jag ge dig receptet på, den kommer du att älska om du tycker om gröt. Det kanske låter litet frukostaktigt, men det passar mig bra som inte klarar att äta så mycket på morgonen.

Mat för en vecka

För att enkelt få ihop en veckas meny när båda arbetar långa dagar måste man tänka litet praktiskt. Vi brukar göra så att om vi äter hemma lördag och söndag så lagar vi mat till fyra i stället för till två, och sparar resterna till den kommande veckan. På så sätt är två vardagskvällar räddade. Vi äter mest fisk och väldigt litet kött, så fisk en gång till i veckan är självklar, och fisk är verkligen snabbmat. Medan jag kokar potatis (det äter vi oftare än ris eller andra tillbehör) och tillagar fisken (10 minuter i ugnen brukar räcka eller några minuter i stekpannan, beroende på recept), fixar Berndt en härlig sallad. Han är verkligen fena på att göra goda blandade sallader med olika slag av sallad, broccoli, morötter, sockerärter, tomater med mera … en god olja, balsam- eller nån annan vinäger och lite kryddor –  jättegott. Tjugo minuter tar det att göra middagen inklusive dukning och att tända ljusen, OK max en halvtimme då.

Krångligare än så tycker jag inte att en vardagsmiddag behöver vara, finesserna och de litet krångligare recepten väljer jag att spara till helgen. Den ska vara god, nyttig det vill säga allsidig och snabb att tillaga. Basen ska vara vara det gröna, om inte en kall sallad så blandade rotsaker i ugn med något proteinrikt till. Rotsaker i ugn går dessutom att tillaga för flera dagar, och då behöver man bara komplettera med nåt “sovel” för varje dag för att få variationen.

Den fjärde kvällen i veckan äter vi ofta frittata, det vill säga en italiensk omelett. Uppvispade ägg med kryddor i häller vi över lätt brynta grönsaker, det vi har hemma: vitlök i klyftor, purjolök, små tomater, broccoli- och blomkålsbuketter till exempel. Ovanpå alltsammans lägger vi några tunna skivor parmaskinka om vi har, plus lite ruccola. Man kan strö över litet riven parmesan också, som en extra krydda.

Till sist …

Den femte kvällen, fredagen, den är given. Då serverar vi räkor, så gott som alltid räkor om de är fina och inte svindyra. Vi äter gärna en god sallad först för att inte missa det nyttiga gröna, men sen frossar vi som så många andra gör på räkor på fredag kväll – det är vårt fredagsmys! Ibland tillagar vi dem och gör en god pastasås på paprika, lime,  olivolja, vin och räkorna, tagliatelle och parmesan därtill.

Nästa inlägg fortsätter jag med mitt matprat. Det blev så många ord i detta inlägg så gröten och bokförslagen får vänta.

 

Kategori ,

Läsarkommentarer

Kommentarer

  1. Mervi säger

    Tack Ingela för ditt matprat, känns befriande för att jag är en aning trött på alla mer eller mindre extrema dieter folk får för sig är det enda rätta. Vi har för lite kunskap om vad som egentligen är en bra kost för oss. För lite forskning gör att människor själva skaffar sig en övertygelse om vad som är bra för dem att äta. Det blir ibland ganska begränsad mathållning och föreställningar om att de själva eller att deras barn inte tål olika födoämnen. Själv tror jag att den paleolitiska kosten är bra. Det är den kosten som vi utan tvekan har levt med längst och är bäst anpassade till. Jag är tveksam till kosten som kom i samband med jordbrukarsamhället. Tveksam är jag till gluten och laktos. De påstås ju ge upphov till inflammationer i kroppen. En stor svensk studie visade att kvinnor, som var mjölkdrickare fick benskörhet och kortare livslängd. Stephen Hawkings, som levde så många år med sin ALS åt en glutenfri kost. Det är inte uteslutet att det kan ha bidragit till att han levde så länge med sin svåra sjukdom. Å andra sidan så är människan säkerligen anpassad till att äta både det ena och andra, vi är allätare. Tror också att det är individuellt vad vi mår bra av att äta. Klart är väl ändå att vi ska avstå från att äta socker.

    • Ingela Kumlin säger

      Hej Mervi och tack för din kommentar! Sen du skrev den har jag publicerat ännu ett inlägg om mat som kompletterar de två tidigare.
      Det är bra tycker jag, att du också upplever en befrielse över hur jag beskriver mitt förhållningssätt till mat. Jag hoppas att det har framgått att jag, liksom du, har lagt märke till att det finns många olika slags ”laddningar” kring mat, och många uppfattningar om vilken kost som är den ”rätta” att äta. Du uttrycker det så bra med ”extrema dieter som folk får för sig är de enda rätta”.
      Men sen håller jag inte med dig om att vi har för lite kunskap och att det finns för lite forskning, det gör det inte. Det finns mycket samstämmig forskning om vad som är hälsosamma respektive ohälsosamma matvanor, det vill säga vilken kost som ökar respektive minskar riskerna att utveckla ohälsa. Och vi ska inte bemöta okunskap med okunskap, utan med den evidensbaserade kunskap som har framkommit,inte bara av en enda studie, utan som har reproducerats i flera stora longitudinella studier. Det är den som kommer till uttryck i Livsmedelsverkets riktlinjer som jag har refererat till tidigare.
      Det som ställer till det och gör det svårt för många, är att enstaka studier, ibland inte ens vetenskapligt granskade och framför allt inte upprepade, får så stor uppmärksamhet i media framför allt i viss press. Den ena studien säger att det är nyttigt att dricka kaffe och en annan att det är riskfyllt, vad ska man tro på? Då ligger det inte så långt bort att man fabricerar en egen ”teori” eller anammar någon annans, eller så struntar man i alltihop. Det är synd, för det behöver ju inte vara så himla svårt, eller hur?

  2. Maria säger

    Det var befriande att läsa om er enkla men braiga mathållning. På minner mycket som jag också tänker och gör. Inga storinköp utan ser till att ha bra basvaror att utgå från. Sedan något år äter vi inget kött och det känns bra för oss. Däremot älskar jag/vi pasta och det blir några gånger i veckan med varierande grönsaker. Omelett också någon gång.
    Mat är det bästa jag vet efter gott vin och blått🤪 eller nåja mat först…

    • Ingela Kumlin säger

      Hej Maria, tack för din kommentar! Din reaktion, att det var “befriande” att läsa min beskrivning av vår mathållning säger något, tycker jag, om att det här med mat är ett laddat ämne, svårt att tala om, vad är sant och vad är hitte-på, vad ska man hålla sig till, vilken “diet” ska man äta etcetera. Det är givet att det måste vara enkelt, möjligt att omsätta i praktiken och att anpassa till människors vardagliga liv – befriande helt enkelt! Några saker finns att förhålla sig till, vi behöver ju få i oss vissa näringsämnen, vitaminer etcetera, men det finns genvägar till det. Jag fortsätter att resonera i nästa inlägg, så läs gärna det också. Men det är bra om du känner att du/ni har hittat en väg som passar er och ert liv och att ni mår bra av det ni äter. Fortsätt så!

Trackbacks

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *