Det är aldrig för sent att börja – gamla hundar kan lära sig sitta

Idag tänker jag skriva lite om motivation och att genomföra (livsstils-)förändringar.  Jag vill inte vara alltför föreläsande och förmanande, så om du uppfattar mig så, får du klaga på mig i en kommentar. Gör gärna det – jag är öppen!

Att bryta en vana och skaffa sig en ny

Visst är det befriande att tänka på att det aldrig är för sent att ändra ett beteende (t ex skaffa sig en hälsosam vana), att få effekt av fysisk aktivitet/träning eller att lära sig nya saker över huvud taget! (Läs artikeln av Bodil Jönsson i GP 25 februari.) Många tror ju att det inte lönar sig, “det kommer aldrig att gå ändå”. Särskilt om man har försökt flera gånger och inte lyckats hålla ut så att den nya vanan har befästs, och man har rullat tillbaka i sina gamla rutiner eller kanske orutiner. Men då är det så vist ordnat att chansen att lyckas ökar med antalet misslyckade försök, så en säker väg att skaffa sig en hälsosam vana är att testa flera gånger.

Var finns motivationen – hur hittar man den?

Hur kommer man över huvud taget på att man ska till exempel börja äta mer hälsosamt eller “nyttigt” som vi ofta säger? Hur motiverar vi oss? Motivationen kan komma till oss på många olika vägar, men ofta behöver den arbetas upp med eller utan (professionell) hjälp. För vissa är det lättare och för andra svårare, men jag skulle säga att det oftast går att hitta en väg in, eller ut kanske. Jag minns när jag hade Komigångkurser på F&S i början av 00-talet, då var det flera deltagare som hade varit på vårdcentralen och fått veta att de hade för högt blodsockervärde och läkaren/distriktssköterskan hade sagt att “du kan minska risken att utveckla diabetes förutsatt att du börjar röra på dig mer”. Det tog skruv, och motivationen satt som bergfast – hos dem som var med på kursen i alla fall. För den som vill uppnå en tidigare befäst vana som den har förlorat t ex på grund sjukdom eller en graviditet, är det oftast mycket lättare. Det finns en inre drivkraft som bygger på minnet av hur det var och vad jag kan. Och att ha lyckats med någon slags förändring tidigare ger råg i ryggen och går att överföra till andra förändringar. Motivation kan väckas genom inspiration (inte påtryckningar) från vänner, arbetskamrater och familjemedlemmar, och att göra förändringar tillsammans i grupp är ett bra  tips.

Att påbörja förändringen

Men när man väl har nått till den punkt då det är dags att börja prova, då är det väldigt viktigt att inte greppa över för mycket (då mister man ofta hela stycket, det är helt sant!). Då är det två frågor som man ska hålla fast vid, “vad är önskvärt” och “vad är möjligt”. Det måste fungera i verkligheten, det ska finnas stora möjligheter att “lyckas”. Vad är möjligt att börja med, hur ofta är det möjligt att göra det som ska göras, hur länge är det möjligt att till exempel promenera och så vidare. Så konkret som möjligt ska det vara, och innan det är färdigt är det bra att fundera över hur sannolikt det är att klara av det, att det är möjligt att genomföra. Bestäm hur lång tid du ska testa förändringen, två – tre veckor kan vara lämpligt att börja med, inte för länge. Sista steget i att konkretisera är att ta fram kalendern och lägga in de tider som realistiskt behövs för att genomföra aktiviteterna.

Fortsättning följer

I nästa inlägg går jag vidare med att reflektera över genomförandet och att nå målet. Vill du ha nåt att göra till dess: fundera över när du senast gjorde en förändring av något slag, och hur du fick motivation till det, hur du genomförde förändringen och hur du lyckades (om du gjorde det). Om det inte gick som du hade planerat, vad var det som bidrog till det?

Till sist …

… vill jag bara tillkännage att min underbara kompis på F&S, Babs, lyckades i fredags. Alla mina krumbukter att jag inte vill binda upp min nyligen förvärvade frihet med en fast bokad tid varje vecka, att jag är så otränad, att min kropp har skavanker och har ont här och var samt att jag inte har lett jympa på 16 år(!), hade hon ett lyhört svar på. Så jag föll till föga och lovade att jag ska testa att leda ett Jympa Soft-pass i vår varje måndag med början efter påsk. Jag vet att det kommer att bli jätteroligt och att det kommer att gå bra – men jag kommer att vara nervös!

 

 

Kategori

Läsarkommentarer

Kommentarer

  1. Kajsa Frick säger

    Jympa instruktör passar dig perfekt. Dels så har du ju kunskapen och erfarenheten men framförallt så är du en sådan karismatisk person som kan få igång vilken soffpotatis som helst! Heja heja 🙋🏼‍♀️

    • Ingela Kumlin säger

      Ojojoj, här får man slicka i sig av berömmet, tackar sååå jättemycket! Jo, på den tiden det begav sig, när jag var ledare på F&S så trivdes jag och motionärerna bra ihop, så det ska nog gåvägen nu också. Jag ärbara så ringrostig … Kram💕

  2. Charlotta säger

    Vad roligt Ingela. Jag tycker det var väldans bra att Babs lyckades övertala dig. Jag går gärna på softgympa pass med dig som instruktör, kanske redan på premiären! Hejja dig!

    • Ingela Kumlin säger

      Tack söööta du, Charlotta! Men jag tror du får komma på nåt annat pass nån annan gång, det här är på måndag klockan 10 på förmiddagen – du jobbar nog då … Men tack för din uppmuntran!

  3. Helena säger

    Du har helt rätt i det du skriver och jag känner igen mig så väl. För min del hittade jag motivationen för att börja träna helt enkelt som du beskriver. Jag mindes hur en stark kropp kändes och ville tillbaka dit. För mycket jobb hade fått mig att tappa fokus på mig själv och kroppen var kass trots att jag knappt var 50. Med hjälp av en underbar coach, kvinna och medmänniska började jag sakta och försiktigt träna upp min kondition med promenader som utvecklades till att jag sprang för uppförsbackarna till att jag idag orkar springa 5-6 km. Poängen med denna historia är att den känslan jag känner i min kropp och att den har blivit starkare lyfter inte bara kroppen utan även knoppen och hela mig själv. Skulle kunna skriva så mycket mer om det här men nöjer mig nu. Tack för ett fint och viktigt inlägg!

    • Ingela Kumlin säger

      Tack Helena! Jag uppskattar mycket att du delar med dig av din historia, och skulle gärna vilja få använda mig utav den vid ett senare tillfälle. Ditt ordval fångar så väl din känsla, både att vara ”kass” i kroppen före femti och den när du har återvunnit kraften såväl kroppsligt som mentalt (och kognitivt?). Underbart! Du fick hjälp av någon som coachade dig, att hitta tillbaka.
      Men tänk om du aldrig har haft den där upplevelsen/känslan av en stark kropp som hjälper dig att uppfylla dina mål, nåt att längta tillbaka till som kan driva din förändring (”det som är önskvärt”) … det är då det verkligen behövs någon som stöder och stöttar, utmanar och resonerar… det vore ett fantastiskt spännande uppdrag att ta itu med. Tack igen!
      PS. Du får gärna berätta mera om du vill …

  4. Therese säger

    Tack för blogginlägg. Passen på F&S kommer att vara stimulerande för dig o säkert fixar du det. 🌞 Kram o trevlig helg! Therese

    • Ingela Kumlin säger

      Tack Therese för dina fina uppmuntrande ord! Hoppas du fortsätter att läsa bloggen, du känner kanske någon som du tror också skulle vilja dela blogginläggen med oss … Ha de gott!

Trackbacks

  1. […] för dina tankar och planer så rekommenderar jag dig att läsa två av mina tidigare blogginlägg: Det är aldrig för sent att börja – gamla hundar kan lära sig sitta och Målet är inte nått förrän målet är nått. Vill du ha mer inspiration kring själva […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *