Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen

I helgen var jag tillbaka i Jämtlandsfjällen, jag har inte varit där på 16 år! På den tiden var vi ett gäng “damer” som åkte tillsammans år efter år i lite varierande konstellationer. Första vandringen skedde 1992 och den sista 2003, totalt var det sju tillfällen, och varje gång gick vi någon variant av “Jämtlandstriangeln”, dvs sträckan Storulvån – Sylarna – Blåhammaren – Storulvån. Senaste tillfället gick vi Storulvån – Sylarna – Helags – Gåsen – Storulvån. Den gången var det två av kamraterna som “gick vilse” på sista sträckan tillbaka till Storulvån. De kom tillbaka i lagom tid för avfärd, men jag tröttnade på att leka “reseledare” så där tog den sekvensen slut.

Fjällfulness – en form av mindfulness

Jag började för ett tag sen längta efter att komma tillbaka till Jämtlandsfjällen, och att gå dessa kända leder igen, med packning och allt som hör vandring till. Allt minus tält, sovsäck, liggunderlag, fuktiga kläder och ombyten, matlagning över trangiakök – jag har gjort det och jag kan det! Det som drar nu är inte det obekväma livet utan vandringen nära naturen, skiftningar, dagrar, väder och vind, vyerna – allt det fick jag uppleva nu också.

fjallfulness-
Fjällfulness för mig.

Jag snubblade för ett tag sen över begreppet fjällfulness, och jag tänker att det är det jag längtat efter att uppleva. Det är de här vidderna med inte alltför höga fjäll på lite avstånd, ibland helt kala fjäll men ofta med låg buskvegetation. Lederna följer kurvaturerna i naturen vilket innebär ständiga överraskningar över vad som väntar “runt kröken”. Tankar och medvetande kan vila i den omgivande naturen och det uppstår en avspänning, samtidigt som vandringen stärker kroppsmedvetandet.

ingela-pa-fjallet
Vandringstights, linne, skjorta, regnjacka, kängor med dubbla strumpor och ryggsäck på ryggen – allt är med.

Planeringen

Det var inte alls planerat på förhand att vi skulle åka till fjälls i sommar, min kamrat Ragnhild och jag. Nån gång i början av sommaren började min längtan tränga sig på. och jag började kolla tågtider och inkvarteringsmöjligheter på fjället utan att ha talat med mitt tänkta resesällskap. Ställd inför faît accomplit, att det fanns sovvagnsplatser både upp och ner och bäddar på två av de tre fjällstationerna, sa hon bara ja. Jag bokade och några veckor senare åkte vi alltså.

Förberedelser och packning

Mina förberedelser var inte så omfattande, utrustningsmässigt inga alls. Jag har vandringskängor och lämpliga kläder och en bra ryggsäck som inte har varit i bruk på länge men som funkar bra fortfarande. Den är lite onödigt stor, men jag måste ju inte fylla upp hela volymen. Vi valde att minimera packningen, nåja Ragnhild lyckades bättre än jag men jag vet vad jag kan ta bort nästa gång.

regnskydd-pa
Regnskydd som syns bra i dåligt väder

Vi var ju bara ute i tre dagar, varav sista dagen endast på dagstur, så i stort sett behövde vi bara ha med oss det vi gick och stod i + regnställ, pyjamas och torra (under-)kläder till kvällen. Ragnhild hade ett jättesnyggt svart nattlinne som hon kunde bära med långkalsonger som leggings under – det blev en jättesnygg kvälls-outfit (som hon bara använde på rummet). Eftersom jag vandrar i knälånga shorts alternativt vandringstights, så finns det alltid ett torrt alternativ till kvällen. Jag hade ett merinounderställ med mig som jag kunde ha lämnat hemma + en fleecetröja som jag “lyxade” i på hemresan vilket bevisade att den var överflödig. I allmänhet tycker jag att fleece är för varmt, jag använder det så gott som aldrig. (Vill du ha hjälp med packlistan kan du höra av dig. )

Det mest udda som var med på resan och vandringen, det var ett paket små körsbärstomater som Ragnhild hade lyckats få med sig. Jag vet inte hur genomtänkt det var, men det visade sig vara väldigt värdefullt särskilt med tanke på att det inte bjöds några färska grönsaker till frukost på Sylarnas fjällstation. Även till frukostarna på tåget passade tillskottet väl.

vinterled
Vinterleden till Blåhammaren

Resan

Jag är så glad att den gamla nattågsförbindelsen till Jämtlandsfjällen har återuppstått. Att gå Jämtlandstriangeln tar tre dagar om du väljer att gå mellan fjällstationerna. Ska du gå en helg så åker du upp torsdag kväll (från Göteborg), och kommer fredag morgon/förmiddag med buss från tåget i Duved alt Enafors till Storulvåns fjällstation där kalfjället börjar. Du vandrar fredag. lördag och söndag och tar tåget tillbaka söndag kväll och kommer hem måndag förmiddag. På den tiden jag hade ett jobb att gå till var det så oerhört praktiskt att bara behöva ta ledigt en fredag och sen komma direkt till jobbet på måndag morgon (nattåget till Göteborg kom in vid 8-tiden på den tiden).

Vi hade inte några problem med tågresan. Upp kom vi faktiskt en halvtimme före utsatt tid, vilket inte gav oss någon fördel alls. Vi hade ju en (taxi-)buss vars avgångstid var anpassad till tågets ankomsttid. Men chauffören hade fastnat för rött ljus i ett vägarbete så vi blev 45 minuter sena. Men vad gör det när man ska ut och lunka på fjället? Till Göteborg kom vi “just in time”.

Vandringen

vagskylt-pa-fjalletDet är egentligen inte så mycket att säga om vandringen. Lederna är väl utmärkta och nu var de väldigt torra och välspångade. Vädret var så lagom när vi gick ut, och då kan man gå på känslan när man tycker det känns bra att rasta. Men tidigare när vi gick med mer packning och oftast hade tur (? ) med vädret (dvs mycket sol), brukade vi ha som princip att stanna en gång/timme, ställa av oss säcken, dricka vatten, ta lite snacks, kissa och sen gå vidare. Med en lagom lunk gör man cirka 3 km/timme.

mot-sylarna
Sylmassivet och Sylarnas fjällstation

Vi hade lite regn under vägen, men knappt så att det var lönt att sätta på sig regnjackan. Det är dock bra att sätta på regnskyddet på ryggsäcken så att packningen inte blir blöt, själv torkar man ju alltid. De sista tre km till Sylstationen går bara upp, upp och upp – inte brant men segt och väldigt stenigt. Vi fick båda ont i våra gamla fötter trots bra kängor, och jag var dessutom rejält trött. Jag vet inte riktigt varför egentligen, mest berodde det nog på ovanan att bära en så pass tung ryggsäck plus att jag inte fick till det med viktfördelningen den dagen. Dagen därpå däremot, när vi gick samma väg tillbaka, var allt perfekt – inga onda fötter eller axlar och bra känsla i benen och med inspiration och lust i sinnet.

Factfulness

Factfulness heter boken som “Team Rosling” har skrivit om tio knep att förstå världen. Den har inget alls att göra med det här blogginlägget, jag tycker bara att det är ett roligt begrepp som jag ville använda för att föra in lite fakta i presentationen.

storulvan
Storulvåns fjällstation

Storulvån ligger på 730 möh, Sylarna cirka 1.045 möh och Blåhammaren som är STF:s högst belägna fjällstation 1.086 möh. Avståndet mellan fjällstationerna är: Storulvån – Sylarna 16 km, Sylarna – Blåhammaren 19 km och Blåhammaren – Storulvån 12 km. Storulvån är en stor och välutrustad fjällstation, även lämplig att ha som fast utgångspunkt för dagsturer i olika riktningar och av olika längd. Sylarna kan man också ligga still på förstås och då t ex bestiga Storsylen (1.743 möh), den högsta toppen i Sylmassivet. Tyvärr ligger den i Norge, vilket en norsk vandrare upplyste mig om på en tidigare vandring. Det finns ett par norska fjällstugor som ligger nära till från både Sylarna och Blåhammaren, så det kan vara en god idé att lägga till ett par dagar för att få uppleva den fina norska sidan. Storerikvollen och Nedalshytta heter de. Vi fick veta att det går bilväg till Nedalshytta och att det var så fint att bo där. Då kan man ha den hytten som utgångspunkt för dagsturer till svenska sidan t ex.

Det finns förstås massor av webbsidor där du kan läsa om Jämtlandstriangeln, den här länken leder till Svenska Turistföreningens sida. och den här går till Vandringsguiden. Där kan du läsa det mesta du behöver för att låta dig inspireras och planera din vandring.

ingela-vid-sylarna-
Pantertanten har nått Sylstationen

Till sist …

Nu bär det snart av till Cervinia igen, mitt vandringsparadis! Vi får se hur jag rapporterar därifrån. Förra året hade vi väldigt dålig uppkoppling på hotellet, så jag kunde inte blogga på kvällstid då alla andra på hotellet också ville komma ut på nätet. Om det blir svårt så kommer jag att “kortblogga” på Facebook och Instagram i stället, så som jag har gjort under sommaren då bloggandet också har legat lite på is. Följ gärna @pantertantennu på Facebook och/eller Instagram och kommentera gärna mina inlägg. Det gäller för övrigt även här i bloggen. Det finns ett kommentarsfält strax här under – använd det!

Ha dé så gott och njut av det som är kvar av sommaren!

Ingela-namnteckning

PS. Tyckte du om det du läste? Vill du läsa mer?
Klicka på länken till Följ min blogg, fyll i din e-postadress och du får ett meddelande varje gång jag publicerar ett nytt blogginlägg.

Läsarkommentarer

Comments

  1. Mycket intressant läsning. Har vandrat mycket sporadiskt men vill bli mer vandringsaktiv. Kommer att läsa din blogg för att få inspiration och goda tips.

    Hälsningar
    Eva

    • Hej Eva! Tack för att du läst mitt blogginlägg från Jämtlandsfjällen, och tack för att du skrev några rader som återkoppling till mig – det uppskattar jag verkligen. Det vore kul om jag kan inspirera dig, hoppas du ger dig ut på vandring. Du behöver ju inte åka så långt som till Jämtland – du har säkert nåt vandringsmål som du kan börja med, runt hörnet från där du bor.
      Ha de gott! / Ingela

  2. Fantastiska bilder och inspirerande läsning 😊. Bra med lite fakta på det. Så enkelt det låter med tåget! Kram

    • Hej Anna och tack för att du läst mitt blogginlägg och skrivit en kommentar. Vad kul att du tyckte det var inspirerande. Jag kanske får med dig nån gång ….
      Kram / Ingela

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *