Det är så lätt att sätta krokben för sig själv

Ibland går tillvaron inte riktigt ihop, inte ens när man är pensionär och rår sin egen tid.  Jag njuter verkligen av att inte yrkesarbeta längre, att bara göra sådant som jag vill och känner för. Men den senaste tiden har mina dagar blivit litet för upptagna och intecknade – Friskis&Svettis har tagit över mitt liv. Nåja, det är jag själv som har låtit Friskis ta över min tillvaro genom att jag har erbjudit mig att vikariera på andras pass. Jympa varje dag i veckan är inte särskilt bra för den gamla kroppen – eller knoppen för den delen – och det tar framför allt för mycket av min tid. Det har till och med inverkat på mitt bloggande, det är över en vecka sedan jag skrev senast. Jag har inte haft den ro och det fokus som krävs för att komma till skott.

Planera och strukturera lagom

Det här inlägget anknyter till ett tidigare blogginlägg Slav under mina listor – ett mellansnack (länk) Jag gick in i det inlägget nyss för att se vad det var jag skrev om då för en dryg månad sedan. Jag blev faktiskt litet förvånad över att kunna konstatera att flera saker som stod på min lista då och som jag stod i begrepp att genomföra, ännu inte har blivit gjorda. Draperierna till hallen har ännu inte blivit strukna och upphängda, vinterskorna har inte blivit putsade, fyllda med tidningspapper och undanställda och/eller inlämnade för sulning/lagning.

Att dessa göromål inte blivit gjorda beror på att jag har haft så mycket relaterat till Friskis i min kalender. Först är det bara roligt att hålla på, men till slut blir det litet tråkigt. Jag vaknade en morgon då jag för en gångs skull inte hade nåt i kalendern. Jag började genast göra en lista i huvudet på vad jag skulle fylla denna dag med. Men så kom jag på – måste jag verkligen göra något över huvud taget, jag är ju i alla fall pensionär? Så just den dagen tog jag “ledigt” hela dagen utan att göra någonting som var planerat.

Att leva som jag lär

Mitt förra blogginlägg handlade om att Att balansera stress i vardagen (länk), jag skrev det till en ung person i min närhet som ville ha råd. Men jag blev litet eftertänksam när jag skrev inlägget, av igenkänning, inte bara från förr utan också från nu. När jag slutade som Friskisledare för cirka sjutton år sedan, berodde det på att jag var litet “utbränd” av för mycket engagemang i Friskis. Jag reflekterade när jag skrev förra inlägget, att det kan vara något liknande som är på väg att hända nu, och det vill jag förstås inte.

Nu är jag tidigt ute, terminen går mot sitt slut och jag har inte så många extra engagemang kvar att göra. Så genom att göra och “leva som jag lär” kommer allt att gå bra. Det viktigaste ligger dock framför mig, att inte dras in i karusellen till hösten igen, utan bara tacka ja till det som jag vill och med lätthet orkar. Och framför allt inte boka mig mer än att jag fortfarande känner att jag har mycket ledig tid kvar att göra vad jag vill. Allt i överensstämmelse med det jag skrev i blogginlägget.

Till sist …

ingela-orsaVad är det som jag vill ha min tid till kanske du undrar? Ja, framför allt till att göra ingenting alls. Jag är i sanningens namn inte så bra på det, men jag tränar gärna på det. Med det avser jag egentligen inte sysslolöshet, men att läsa, lyssna till musik och meditera t ex.

Men jag har också några saker som jag hade föresatt mig att göra som pensionär, som jag inte ens har varit i närheten av ännu. Läsa spanska igen, ta upp textilt skapande och designa trädgården är några exempel.

Det finns helt uppenbart mycket att ta tag i – jag hoppas att jag får leva länge.

Ha dé jättegott till vi ses här igen – jag ska bättra mig!

Läsarkommentarer

Comments

  1. Hej Ingela, tack för din intressanta blogg. Jag tycker du är superbra som du är.
    Hälsar Lasse

    • Hej kära Lasse, du är så härlig! Tack för att du läser min blogg och ger mig positiv återkoppling både på bloggen och mig som person.
      Kram / Ingela

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *