Ett eget litet hem – för alla?

När jag började fundera på vad mitt nästa, det vill säga detta, blogginlägg skulle handla om, kom jag att tänka på att jag hade hört flera radioprogram och läst artiklar den senaste tiden på temat hem och hemma. Vad är ett hem?, vad är hemma för dig? etc. Och ju mer jag tänker på det, desto fler ingångar till temat kommer jag på. Allt hemmafixande som vi ägnar oss åt vi svenskar, hemmaträning särskilt nu under coronan, fredagsmys etc.

Jag läste en inredningsbloggare som heter Maria Soxbo, hon skrev:

Vad är egentligen ett hem? Är det ett av våra grundläggande behov, det vill säga fyra väggar och ett tak som håller oss varma, torra och trygga? Eller har ordet kommit att handla mer om den kuliss som ska framhäva våra livsstilsval, där allt handlar om att upprätthålla en fasad (och med det menar jag inte ytterväggar) mot omvärlden?

Men det handlar också om våra relationer till varandra, när vi är hemma mer än annars, när hemma också är våra arbets- och studieplatser. Det senare inte så aktuellt för oss pansjos, men att vara mer begränsad i sin rörlighet som äldre, att bli mer hänvisad till hemmet också för att bibehålla liv och hälsa – en något motstridig uppfattning i min begreppsvärld. Vad behöver ett hem vara för att jag ska trivas när jag inte kan byta miljö under långa tider?

Where ever I lay my hat, that´s my home

Min egen inställning till hem och hemma kommer till uttryck i den här låttiteln. Jag har på något konstigt sätt alltid trivts där jag har råkat bo, kanske inte alltid stortrivts, men jag är väldigt osentimental, längtar varken bakåt eller framåt. Mitt hem är för mig den “plattform” dit jag kan återkomma från mina olika “utflykter”, en plats där jag kan vila och återhämta mig, få tröst och känna mig trygg och älskad. Där har jag mina älsklingar, såväl två- som fyrbenta.

LekstuganOch den hatthylla som min hatt ligger på numera, den finns där jag har bott de senaste 24 åren drygt, och visst är det mitt hem framför alla tidigare. Här har jag bott den i särklass längsta tiden, fem år längre än i mitt ursprungshem där jag växte upp med mina föräldrar strax utanför Stockholm. Och för första gången i hela mitt liv kan jag nästan inte tänka mig att jag ska bo någon annanstans.

Vårt hem har så många möjligheter som stärker känslan av ett “riktigt” hem, och det gäller både det rent fysiska såväl ute som inne, men också de känslor som det väcker i mig kopplat till olika årstider, högtider, aktiviteter med mera.

Jag har också kommit på att vägen hem är betydelsefull för upplevelsen av hemmet. Jag älskar min väg hem, från vilket håll jag än kommer är den både vacker och väcker förväntningar. Jag har varit ute och åkt i olika områden och tänkt att den här vägen skulle jag inte vilja ha som min hemväg. Det låter nog som en ganska snobbig inställning, jag förstår det, men inte desto mindre har det betydelse för upplevelsen. Och jag vet att jag inte är ensam om den samtidigt som jag vet att alla inte kan kosta på sig att tänka så eller faktiskt inte bryr sig.

Vad är hemma?

FörmiddagsfikaDen här våren har vi stannat hemma mer än någonsin, särskilt alla 70-plussare.Det vore väldigt intressant att djupintervjua människor i olika åldrar och med varierande förutsättningar om vilka tankar och känslor denna relativa isolering har väckt/väcker, i just relationen till hemmet.

När man är hänvisad till sig själv eller den närmaste familjen kanske man börjar se på ett annorlunda och nytt sätt på sitt hem. Är det här verkligen mitt hem, ger det mig det som jag vill att ett hem ska erbjuda mig? Det kan handla om ytan och resultera i byte av tapet, färg på väggen, nya kuddar i soffan etc. Men kanske ännu mer tankar om vad kan jag göra i mitt hem, vad erbjuder det för möjligheter till aktivitet, kan jag göra det jag vill förströ mig med? Mår jag bra i mitt hem, känner jag mig trygg etc?

Att vara hemma i sitt hem

När den yttre tryggheten är infekterad av ett virus så är vi hänvisade till att dra ihop oss i våra hem och stanna där så mycket som möjligt. Jag har fascinerats av att det enligt utsagor har varit så svårt för många att veta vd de ska göra när de är hemma. Är de inte hemma annars, eller är hemmet bara en plats för att byta kläder, sova och äta frukost, och tvätta och städa nån gång i bästa fall? Jag tror och hoppas att coronaisoleringen har öppnat nya vägar för många till att hitta intressen, hobbies och nya sätt att umgås för att bryta isoleringen. Men också att finna ro att vara med sig själv och att vara nöjd med det.

storstuganJag känner mig verkligen privilegierad att ha så gott om plats både ute och inne att jag i stort sett kan hitta på vad som helst som jag vill göra. Men jag är inte så vidlyftig, jag behöver plats att skriva, läsa och sy och det har de flesta, det räcker med ett köksbord. Men det är skönt att symaskinen kan stå framme, att ha plats att rita mönster och lägga ut tyger, att inte behöva flytta på datorn när jag ska äta. Det är lyx men jag uppskattar det.

Att sen också kunna gå rakt ut i naturen från tomten, det är den verkliga lyxen. Men också att ha en trappa eller balkong/uteplats att sätta sig på med en kopp kaffe, med frukosten eller middagen. Det har inte varit så svårt att stanna hemma när rörelsemöjligheterna och tillgången till frisk luft och sol är så goda.

Till skillnad från många andra har jag aldrig velat äga två hem, det räcker gott med ett som ska skötas och ses om. Vi har löst det genom att köpa ett hus som från början är ett gammalt sommarhus, och inte vill man väl åka ifrån sitt sommarhus på sommaren när det är då det är som bäst att var där? Nej, och därför brukar vi inte resa så mycket sommartid förutom enstaka veckor för att t ex hyra nåt att bo i nära havet på Marstrand, och att vandra i Alperna. Det enda jag kommer att sakna i sommar är alpvandringen, det blir första gången på 9 år som vi inte vandrar i de österrikiska eller italienska alperna.

Träna på att trivas hemma

Jag tror att det kan vara idé att faktiskt träna på det, att trivas hemma. Att vara stilla i sitt hem, utforska det men kanske framför allt att resa inåt. Vad vill jag, vad kan jag, vad gör det här hemmavarandet med mig? Jag fick en referens i ett radioprat av Katarina Wikars om “Veckans ord: hemma” tidigare i våras, om en författare som hette Stina Aronsson som hade sagt följande på radion för länge sedan:

Det är ingen uppoffring att stanna hemma från bion, det kan vara en tunnelbana in i dig själv.

Och därefter säger Katarina Wikars:

Och det kan måhända vara något att ta med sig ut i samhället på andra sidan viruset. Att kunna sitta stilla en stund när det fordras av en.

Iris-och-jagTill sist …

Jag tror att jag kommer att fortsätta att reflektera över vad ett hem kan vara och betyda, och vad mitt hem är för mig. Men nu ska jag gå ut och ta hand om utsidan som också är mitt hem.

Om du har orkat läsa så här långt, skulle jag vilja be dig att kommentera det jag skriver om hemmets betydelse och möjlighet, och/eller vad ditt hem är för dig. Det vore kul att få lite synpunkter och idéer.

Ha dé gott i sommaren!

Ingela-namnteckning

Kategori

Läsarkommentarer

Kommentarer

  1. Elenor säger

    Ett hem för mig är inte bara ett hus, en plats att ha sina saker utan där jag alltid vill vara och som jag längtar hem till när jag är borta. Mitt hem hittade jag för 20 år sedan i Norge och från första sekund när jag kom in i huset kände jag, detta är hemmet som jag alltid omedvetet saknat. Från stor modern villa i Sverige till ett litet omodernt fiskarhus på en ö längst ut vid Atlanten. Ett hus som inte hade toalett och stått obebodd i många år. Det känns inte som om jag äger huset utan mera som att jag är utvald att förvalta dess kropp. Det är mitt hem och jag älskar det!

  2. Eva Edvardsson säger

    Hej Ingela! Jättefint skrivet av dig! För mig och min man Bosse betyder vårt hem jättemycket! Lagom stort, ett plan, inte så mycket det att sköta på utsidan, då det är mest berg och altaner! Vårt första gemensamma hem, där vi stortrivs! Nära till havet och väldigt nära till golfbanan i Torslanda:-) Kram ev@

    • Ingela Kumlin säger

      Tack Eva för att du läste mitt inlägg och kommenterade det också!
      Visst är det skönt när man känner att man har hamnat rätt, rätt i livet på alla sätt.
      All lycka till er som har hittat varandra lite senare i livet,
      önskar Ingela

  3. Mervi säger

    Hej Ingela! Tack för ditt filosoferande om vad ett hem är. Din rubrik ”Ett eget litet hem – för alla” får mig att tänka på det samhällsproblem, som berör mig allra mest och det är barns hemlöshet.
    För min egen del så är jag väldigt hemkär t o m i överkant. Konsekvensen är den att jag hellre stannar hemma och myser än att jag ger mig ut på en promenad.

    • Ingela Kumlin säger

      Hej Mervi, och tack för att du läste mitt inlägg och skrev e n kommentar. Jag ser i efterskott att jag inte riktigt besvarade min fråga i rubriken, men är glad att du reflekterade över den. Visst är det så att alla inte har tillgång till ett eget hem och allra värst är det förstås för de barn vars föräldrar förlorar sin bostad. Det är beklagligt och oerhört sorgligt. Jag ska nog återkomma till denna fråga, det var illa att jag tappade bort den när jag skrev.
      Tack igen Mervi och ha en god resterande sommar! / Ingela

  4. Stina säger

    Hej,

    Skönt skrivet, ställer också ofta frågan om vad hemmet betyder för mig. Känner att där jag med familj bor idag inte är mitt hem. Denna känsla är så svår att förmedla, känner aldrig att det är skönt att komma hem. Känner att jag bor i en annan persons val då det är min mans föräldrahem. Vi har renoverat och gjort om och gjort nytt men jag får inte min hem känsla. Detta ger mig en stress och känsla av att aldrig riktigt vila och återhämtning. Där av funderar jag mycket vad som skulle ge mig tryggheten och vilan som jag önskar av mitt hem?

    • Ingela Kumlin säger

      Hej Stina och tack för att du läste mitt inlägg, och tack för att du delade med dig av dina känslor och upplevelser av att inte känna dig hemma i det som rent fysiskt är ditt hem.
      Jag blir ledsen inombords å dina vägnar, en känsla som inte underlättas av att “problemet” kanske inte (?) är så lättlöst då det är din mans föräldrahem som ni bor i. Skulle han kunna tänka sig att leta en ny boplats som ni väljer tillsammans, där ni vill leva ert gemensamma liv så att du och han kan känna er lika delaktiga i ert val. Du har säkert vridit och vänt på saken, och jag ska inte försöka hjälpa dig att lösa ditt problem.
      Men kanske är dina reflektioner viktiga ändå, vad det är du vill uppnå, saknar, vill ha etc? Finns det kompromissmöjligheter, finns det sådant som kan utvecklas till något som kan ge dig den trygghet och vila som du önskar – och behöver?
      Tack igen för att du skrev till mig, du gav mig mycket att tänka på. Jag känner mig så lycklgt lottad att jag och min man valde vårt nuvarande hus i ett passionerat rus av förälskelse till huset, tomten och dess möjligheter. Det har vi aldrig ångrat.
      Jag önskar dig all lycka med din strävan att åstadkomma en lyckad förändring.
      Kram/ Ingela

  5. Therese Tempsch Raab säger

    Hej Ingela! Fint skrivet och bra reflektion. Eftersom vi människor är olika så är min erfarenhet att en del har hemmet som en typ av genomgång där man har sin bas men inte vistas så mycket där. En del lägger mycket tid och pengar på just ytan… ibland kanske för ökad trivsel för sig själv och ibland för att visa upp en snygg yta. Det handlar också om att vara trygg i sig själv och känna in. Själv har jag genom livet haft perioder där jag faktiskt fått mycket tid för reflektion om stort och smått. Livet gör ju ibland att man hamnar där man inte själv hade tänkt bo, tex för att ens barn ska ha nära båda sina föräldrar. Så har det varit för mig och när pusslet blev lagt så stortrivs jag. Har nära till havet och skogen precis utanför. I mitt lilla hus har det viktigaste varit ljusinsläppet! kram Therese

    • Ingela Kumlin säger

      Hej Therese! Tack för att du läste mitt inlägg och skrev din fina kommentar som gav mig mer input. Jag tror som du, att hemmet fyller olika funktion för olika människor, särskilt unga personer kanske, som många gånger lever sitt liv ute – men inte alla. Hemmet blir viktigare ju äldre man blir tror jag, och särskilt när man bildar familj. Funktionerna blir också viktiga då, att logistiken fungerar etc. Jag blir glad när du skriver att ljusinsläppet är det viktigaste för dig i ditt hus nu. För oss har ljuset också varit ledande för våra husval, nu bor vi högt upp och har god tillgång till sol och ljus förutom ett par månader på vintern då solen inte kommer upp över grantopparna, men ljuset finns ju ändå. Men visst är det intressant att reflektera över våra hem, hur vi väljer, betydelsen etc. Det fortsätter jobba inom mig, det blir kanske ett inlägg till …
      Kram/ Ingela

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *