Ett missat blogginlägg, en resa och en vandring

Nu är jag här nere i Torrevieja igen efter ett års frånvaro. Hasse & Elisabeth bor kvar här, och jag har den stora förmånen att få “hyra in mig” hos dem en vecka. Husmorssemester hette det när jag var barn och mamma åkte iväg på egen hand. Men i dessa jämställdhetstider vet jag inte vad det kallas. Skönt är det i alla fall, att få lätta ankar och släppa ansvar på hemmaplan – bara bry mig om mig själv och mitt eget. Det är inte så att jag inte har möjlighet till det annars – tvärt om – men miljöombytet är skönt och förstärker den känslan.

Vad var det som gick fel – vad hände?

I förra veckan firade min blogg och hemsida ett år – hipp hurra! – just på Alla hjärtans dag – det var väl passande?! Och jag skulle ha bloggat om det i ett jubileumsinlägg som ligger förberett under arbetsnamnet Ett år med Pantertanten. I två på varandra följande blogginlägg har jag aviserat inlägget, men tror du att det blev publicerat eller ens skrivet? Svaret är lätt att konstatera, det finns inget sådant inlägg här i bloggen, tyvärr!

Undanflykter är tråkiga, men förklaringar kan hjälpa förståelsen. Jag tror att det var så att de två dryga veckor som jag ägnade åt att vårda min förkylning och komma tillbaka i fysisk form, sköt jag det mesta av allt omkring mig framåt i tiden (Trots att jag höll mig fullt sysselsatt, läs om det i  En fullständigt meningslös vecka.) Det blir ungefär som när man skyfflar snö – det blir till slut till en mycket stor driva längre fram. Så det var mycket som blev missat och uppskjutet innan jag åkte hit ner, och vissa saker har jag fått ta med mig hit för att fixa på distans i stället. I den anhopningen var det inte så svårt att skjuta på bloggeriet. Jag vill ju att inlägget ska vara litet extra genomarbetat och inte bara ett hopkok – det är en viktig princip för mig.

Till yttermera visso blev det väldigt långt mellan inläggen igen. Idag när jag skriver har det redan gått 11 dagar sedan jag publicerade det förra, om sömn, men som sagt – snödrivan var litet väl hög … min ambition ligger på ett inlägg cirka var femte dag.

Nu har jag bara mig själv

Ja, inte riktigt, jag bor ju hos mina vänner Elisabeth och Hasse, så visst måste jag ta hänsyn och interagera. Vi har en överenskommelse att vi gör det vi vill, var och en, och ska inte känna oss tvingade att umgås om vi hellre gör något annat. Jag får en strålande service här hos dem. Hasse, som gör de flesta matinköpen, ser till att allt jag vill ha finns hemma, det lagas mat, diskas osv, så jag får ligga i litet grann om jag ska få vara med att bidra. Men jag har ju bara varit här i två dygn än så länge, så jag hinner väl med det snart.

man-med cykel
Hasse på väg ut på sin cykeltur – 6 mil blev det

Just nu när jag sitter här och skriver, är Hasse ute och cyklar, han brukar åka långa turer på egen hand. Elisabeth är på sin spanskkurs, hon satt och pluggade hela dagen igår när Hasse och jag var ute och vandrade – hon är väldigt ambitiös och energisk. Jag försöker växla några ord med henne på min egen stapplande spanska, och blir påmind om att jag snart måste sätta igång att repetera och plugga spanska själv – snart så! Jag läste spanska hela gymnasiet, skrev till och med mitt specialarbete på spanska om Katalonien, jag borde …

Gårdagens vandring – Cañones de Mazarrón

bay-of-cartagena
Cartagenabukten

Mina vänner är med i Klubb Torrevieja som är ett löst nätverk som arrangerar olika aktiviteter, bland annat vandringar. Igår var Hasse och jag med på en av klubben arrangerad vandring, en medelsvår vandring i Mazarron, nära Cartagena i regionen Murcia i södra Spanien. Vi samlades som vanligt vid Carrefour i Torrevieja och fördelade oss – 19 personer – på befintliga bilar. Vi körde de cirka tio milen på först motorvägar och andra större vägar. Till slut körde vi på smala enkla vägar som slingrade sig- ibland serpentinaktigt – i Cartagena-bukten. Målet var Cañones de Mazarrón, eller Bateria de Castillitos, en befästningsanläggning, ursprungligen grundad på ett medeltida slott. Anläggningen är försedd med två enormt stora kanoner som är av stort intresse för många att beskåda.

pa-vandring-mazzaron
På grusvägen ner mot havet

Vi körde ända upp till “batteriet”, parkerade våra bilar och började gå samma väg som vi kom upp, nedåt igen i 4,5 km. Därefter tog vi av på en liten grusig väg som förde oss nästan ända ned till och utefter havet. Vi fortsatte sen stigen hela vägen upp till batteriet igen, en rundtur på totalt 14 km sägs det (min mobil visade 12 km), mer eller mindre allt på serpentinstigar.

Ska du göra turen så ska du se till att ha bra skor på fötterna, inte nödvändigtvis vandringskängor – det behövs inte. Men skor med ordentlig sula så att du inte glider på stenar och grus på grusstigarna. Plus tillräckligt tjocka sulor så att du inte känner stenarna genom sulan. Jag skulle också rekommendera en eller två gångstavar som stöd för för balansen på det ojämna underlaget.

Till sist …

Ingela-pa-morgontur-Torrevieja
Första morgonturen

Vandringen inklusive våra promenader till och från Carrefour morgon och eftermiddag blev 19,3 km. Idag har jag inte vandrat på det sättet. Jag tog upp min tradition från förra året, att gå ut före frukost och vandra strandpromenaden fram och tillbaka, vilket innebar att jag gick nästan 10.000 steg före frukost. Totalt över dagen landade jag på 15.400 steg – det får jag vara nöjd med (igår var det 28.296). Jag har suttit och skrivit stora delar av dagen, så jag kan inte förvänta mig fler steg.

Nu har jag redan “förbrukat” tre av mina sju dagar i Torrevieja – jag får se vad jag ska fylla kommande dagar med. Jag har med mig musiken till mitt kommande jympaprogram och hoppas att jag ska hinna komponera rörelserna under min vistelse här. På tisdag finns ännu en möjlighet till vandring, kanske tar jag tillfället i akt.

Det finns mer att rapportera om härifrån – vi hörs & ses snart igen!

 

Läsarkommentarer

Comments

  1. Vilken avkopplande och samtidigt givande tillvaro med Dina vänner, och vilken vandring.
    Förstår att du nu återhämtat dig efter förkylningsperioden. Det var lär bra att den ” får ta sin tid”
    Själv kunde jag varit nere i Benidorn just nu, men hade dessvärre inte ork för resan.

    • Hej Lisbeth, tack för att du läser och kommenterar! Hoppas du mår bättre nu du också, så att du kanske orkar göra resan snart.
      Vi hörs snart när jag är hemma igen. Kram/Ingela

Trackbacks

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *