Hej mitt vinterland – nu är jag här

Så blev den av till slut – resan till Orsa Grönklitt med Örjans skidskola, en kurs som jag anmälde mig till för flera månader sedan tillsammans med Charlotta, vår guddotter.

Klassisk längdåkning vs alpint

I våras åkte jag, som du vet om du har följt min blogg en längre tid, alpint i Courmayeur i Italien. Det kan du läsa om i följande blogginlägg: Pantertanten på skidsemester – en betraktelse. Där kan du bl a läsa:

Vad gäller skidåkning har jag bestämt mig för att återuppta och satsa på längdåkningen framöver.

Grunden för uttalandet var att jag då av säkerhetsskäl var tveksam till om jag skulle åka utför ännu en gång. Jag ville inte utmana mina gränser för mycket och riskera att skadas – jag fegade helt enkelt. Jag känner mig fortfarande osäker på om jag ska åka utför något mer, men oavsett det vill jag återuppta längdåkningen.

För ca 15 år sedan gjorde jag en liten satsning på längdåkning i och med att jag åkte Tjejvasan några gånger. Jag deltog i två s k Vasaloppsläger i Långberget med proffsinstruktörer. De innehöll allt från grund- och teknikträning, vallningsinstruktioner, kostinformation etc. Vi var många deltagare och delades in i parallella grupper beroende på förkunskap och färdighet. Jag rekommenderar verkligen dig som ska åka ett skidlopp att delta i någon form av läger/kurs, men även dig som behöver skaffa dig en grundteknik “för eget bruk”. Du kan t ex anmäla dig till en långhelgskurs med Örjans skidskola i Orsa Grönklitt, som jag gjorde nu.

Örjans skidskola

Orjan-himself
Örjan himself

Hur skulle jag göra för att påbörja min nysatsning på längdskidor, vem skulle jag åka med, vart, när osv? Som ett svar på min fråga dök helt plötsligt Örjans skidskola upp i mitt flöde på Facebook. Örjan och jag var arbetskamrater när jag arbetade på HR i Närhälsan där han var HR-strateg. Han är fd elitskidåkare och har nyss startat ett litet företag där han lär ut skidåkning från grunden och mer avancerat också, både skate och klassiskt. Jag blev jätteglad och började genast dela hans inlägg med syfte att skrapa ihop en hel grupp som skulle kunna fylla hans stuga i Orsa Grönklitt, men jag fick dåligt med napp då.

Sent i höstas var Charlotta och hälsade på oss en dag. Vi pratade skidåkning och hon berättade att hon gärna vill lära sig åka längdskidor. Och – hon ville gärna åka med mig till Orsa med Örjans skidskola. Om jag blev glad? Jag blev jätteglad – inte bara för att jag skulle få sällskap på kursen, men alldeles extra jätteglad för att just Charlotta ville åka med mig!

Vi anmälde oss omgående och på den vägen har det varit. Skidor har inköpts respektive lämnats in för rengöring och grundvallning, kläder och skidskor har inhandlats och uppdaterats osv i avvaktan på kursstarten.

Tiden är inne – nu åker vi

pa-vag-mot-orsa
Pantertanten, Charlotta och Örjan

I torsdags vid lunchtid blev vi upplockade av Örjan i Göteborg. Två ytterligare kursdeltagare, Margareta och Bengt åkte också med i minibussen. Det tog ca sex timmar att åka upp till Orsa Grönklitt där Örjan har en parstuga. Där väntade Maria och Marianne som hade kommit upp tidigare på dagen från Stockholm. Träningsgruppen fullbordades därmed och utgjordes alltså av endast sex personer.  En liten och naggande god grupp tyckte vi själva, och för Örjan var det nog bra, han vill helst inte ha större grupper än 8-10.

Serviceteamet
Serviceteamet

I stugan var också Örjans föräldrar, Ing-Marie och Bosse, som utgjorde vårt “serviceteam”. Vi blev osannolikt mycket bortskämda de här dagarna. Frukost på bordet halvåtta på morgonen, lunch serverad vid halvett, eftermiddagsfika litet senare och middag på kvällen. Bosse hjälpte också till med vallning och instruktioner kring vallningen. Jag hade räknat med att vi skulle hjälpas åt med matlagning, diskning osv – men med Ing-Maries och Bosses service blev helgen en enda lååång njutning – tack för det!

Kursens uppläggning

Nåja, det var ju inte ett vilohem vi hade kommit till precis, huvudsyftet var att vi skulle lära oss och träna på längdskidåkning. Dagarna, fredag – söndag, bestod av totalt fem skidträningspass plus ett vallningspass. Alla träningpass inleddes med uppvärmning och teknikträning på stadion, därefter åkte vi i de mestadels jättefina spåren och fick instruktioner och coachning “unterwegs”, av Örjan som sökte upp oss där vi befann oss.

aka-utan-stavar
Att åka skidor utan stavar..

Uppvärmningarna var roliga och varierade – och svåra många gånger. Förstås också många varv runt stadion med teknikträning av diagonal- och stakåkning. Det förstnämnda tränades både utan och med stavar – men det är väldigt svårt att staka utan stavar (!) ….. Skidstadion sluttar litet grann, så det var en liten slakmota (har jag lärt mig att det heter) på ena, och en liten utförslöpa på andra långsidan. Bra när man ska testa fäste och glid, samt träna olika åktekniker. Efter att ha besiktigat våra första varv på stadion, summerade Örjan att helgens kurs skulle göra längdskidåkare av oss turåkare – klurig kommentar!

Skidakning-pa-en skida
Att åka på en skida.

Vi gjorde många andra effektiva och roliga övningar också, som t ex att åka på endast en skida med frånskjut med den andra skidskon – jättebra balansträning. Liksom att spela fotboll med skidor på fötterna och utan stavar, åka “slalom” mellan tätt placerade koner med lätta skatesteg i svängarna samt stafetträning i slalombanan. Bäst uppvärmd blev jag av att åka på bara en skida och sparka mig fram med den andra foten – övningen krävde både muskelstyrka och balans.

Så blev min kurs

stretch-på-golvet
Stretch efter dagens träning

Jag är definitivt ingen duktig skidåkare, varken på längden eller tvären, men jag tycker att det är sååå skönt att glida omkring i snön. Med den här kursen ville jag uppdatera min teknik och väcka liv i muskelminnet. Jag tycker verkligen att jag fick ut det jag ville de här dagarna. Jag blev rejält trött av skidåkningen, inte så mycket konditionsmässigt, men i stakmusklerna framför allt. För dig som inte vet vilka muskler det är, så är det i första hand triceps (baksidan av överarmen) och latissimus dorsi (den stora ryggmuskel som går ända nerifrån bäckenet och nedre delen av ryggraden och fäster på framsidan av överarmen). Där har jag fortfarande känningar så här ett par dagar efter åkningen.

Skidattribut
Bra att ha med sig

Min stora svaghet – eller utvecklingsmöjlighet om du vill – är min dåliga balans som skapar osäkerhet också. Så länge spåren är bra är det vanligtvis inget problem, men om spåren har blåst bort och är fyllda av nedfallet skräp från träden, då går det inget bra för mig. Det inträffade efter den starka blåsten som var i fredags kväll/natt och blev uppenbart när vi gjorde vår eftermiddagsutflykt till Fryksås (för att äta våfflor) lördag eftermiddag. Det var rätt mycket utförsbackar, avsaknad av spår och jag fick en massa skräp som fastnade i fästvallan. Resultatet blev att jag stöp flera gånger, vilket aldrig är kul. Jag försökte vända det hela till att jag fick goda möjligheter att träna mig på att ta mig upp från liggande till stående. Jag lyckades ganska bra!

Till sist …

IngelaNu har jag fått blodad tand, jag ska absolut se till att det blir mer längdskidåkning den här säsongen – helst mycket snart. Det snöar faktiskt just nu utanför vår dörr, men om det blir tillräckligt mycket så att det går att åka på den, och om den ligger tillräckligt länge – det vet ingen. Skidorna är i ordning, skidskorna ska jag bara köpa nya kängsnören till – kort sagt,
jag har intenting att skylla på för att jag inte ska kunna åka. Och det vill jag inte heller.

Om några dagar kommer det ett nytt blogginlägg. Om det blir som jag tänker nu, kommer det att handla om vad vi egentligen håller på med – vad det innebär blir en cliffhanger …

Ha dé så gott till vi ses i bloggen igen!

Se fler bilder från skidkursen i Orsa Grönklitt på Pantertantens (Pantertanten.nu) sidor på Facebook och Instagram.

Blir du nyfiken på Örjans skidskola, här är länken till hans hemsida: www.orjansskidskola.se.

Läsarkommentarer

Comments

    • Hej Lasse!
      Jag förstår att du har varit i Orsa Grönklitt, för mig var det första gången. Orten Orsa har jag däremot besökt flera gånger på sommaren – det är en mycket vacker plats på jorden!
      Det finns många instruktörer och kurser att välja på, främst är det väl skidåkare som har avslutat sin karriär, som satsar på detta. När vi var i Orsa var bl a Emil Jönsson och Anna Haag där tillsammans med en stor grupp från ett företag som hade valt att erbjuda sin personal en skidkurs över helgen. Det skulle ha varit jättekul att gå kurs med dem, men vi hade en mycket stor fördel av att vara i en så liten grupp och få så mycket personlig instruktion.
      Ska du åka några skidor i vinter? Ha dé gott! / Ingela

    • Hej Karin!
      Nej det tror jag inte. Jag har redan åkt Tjejvasan tre gången och det är jätteroligt att ha gjort det, men jag tycker det räcker så. Halvvasan känns som en – ja just det – halvmesyr, så om jag ska göra nåt så ska jag åka Öppet spår. Om jag får med mig någon så satsar jag på det, men ett annat år. Det kräver MYCKET träning. Det sista året jag åkte Tjejvasan, som var den absolut bästa tävlingen jag genomförde, då var allt perfekt. Men då hade jag dels åkt två gånger innan, varit på två Vasaloppsläger, jag var väldigt vältränad totalt sett genom spinning, styrketräning samt riktad träning inför de olika lopp jag genomförde inom Tjejklassikern. Det viktigaste var förstås att vi – jag och min kompis Ragnhild – hade åkt väldigt mycket skidor det året. Det var mycket snö här hemma. så vi kunde åka skidor varje helg lördag-söndag och ibland något även i veckorna. Så det gäller att ha så mycket motivation och lust att träna mycket och sätta av den tiden … Jag gör aldrig något dåligt förberedd, det går bara ut över mig själv. Så, vi får väl se om lusten faller på och om snön faller-
      Ha dé gott! / Ingela

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *