Pantertanten is back in the house*
Nu är det vanlig tisdagsvardag igen efter enochenhalv veckas semester och en Kristi Himmelsfärdslånghelg – SKÖNT! Pantertanten har också kommit hem och tillbaka från sin Málagaresa, så nu kan vi få höra vad hon hade för sig den näst sista dagen på resan innan flyget gick hem dag tio. Vi tog ledigt tillsammans Kristi Him-helgen, så därför har hon inte skrivit på fem-sex dagar, ett mycket längre uppehåll än hon brukar ta. Så här slutade Andalucienäventyret …
Dag 9 – El Castillo de Gibralfaro, packning, sen middag och sent i säng

Sista hela dagen i Málaga började med en powerwalk och joggingtur utefter strandpromenaden (där kryssningsfartygen lägger till) och El Muelle (piren), ut till fyren och tillbaka. Det var skönt att motionera den sträckningen, eftersom det nästan inte är någon trafik där, så jag slapp alla avgaser i samband med träningen. Efter min motionstur åt vi den sista desayunon på vår frukostservering, innan vi gav oss ut på stan för sista gången – för den här gången. Siktet var inställt på kastellet Gibralfaro, den övre delen av försvarsanläggningen/slottet som klättrar upp utefter berget med samma namn.
El Castillo de Gibralfaro


Vi börjar ta farväl
Vi längtade efter varsin jättestor sallad till lunch, konstigt nog får man i allmänhet inte så mycket av den varan. Vi fick leta ett tag för att hitta en restaurang där vi såg att de serverade stora sallader. Sen gick vi till Costa Coffee, vårt favvisställe på Plaza de la Constitución, och fick våra cappuccino och cortado. Vi satt framför det öppna franska fönstret på andra våningen och blickade ut på torget – och längtade redan tillbaka till nästa gång.

Packning, regn och en sen spansk middag
Resten av dagen ägnade vi främst åt att vila och läsa, och att packa ner alla våra kläder igen – för mycket som vanligt. Vi hade inte shoppat något över huvud taget, bara en bok om Málaga, så allt fick förstås plats. Det började regna och åska, och det kändes som att Málaga tyckte att det var dags för oss att åka hem – det var slut med fjäsket. Fram emot niotiden hade det lugnat ner sig och vi tog chansen att komma ut för att få i oss en bit mat. Vi gick inte så långt denna gång, på baksidan av vårt hus hittade vi en restaurang som vi inte hade sett tidigare. Det visade sig vara ett populärt ställe bland Málagaborna själv, jag tror att vi var de enda turisterna där. Maten var hur som helst väldigt god, men husets vin så uruselt att jag fick beställa in ett glas vitt Ruedavin igen – så mycket bättre.
Spanjorerna äter väldigt sent, de sista gästerna vi såg komma gjorde entré vid elvatiden och började beställa mat. Det var ungefär då vi gick hem för att få några timmars sömn innan vi skulle upp i ottan. Det hade börjat regna igen …
Dag 10 – åter på hemmaplan

Den enskilda väg som leder ut till där vi bor asfalterades samma dag som vi kom hem. Så i stället för att åka direkt hem tog vi en omväg till Delsjö Golfklubb för att äta lunch. Redan då kunde vi konstatera att det var varmare här hemma än det hade varit i Málaga – uppochnervända världen i dess rätta mening.

Vi kom hem lagom till att fira Kristi Himmelsfärdsdag – en av de härligaste dagarna under året. Då måste jag bara ut och njuta i naturen liksom på sjätte juni, nationaldagen. Jag kanske inte tackar gud, men just dessa dagar känner jag mig extra tacksam över att leva i ett land där vi har fri tillgång till naturen, och vilken natur sen!
Till sist …
Den här resan hade jag litet extra svårt att släppa efter hemkomsten, annars brukar det vara förhållandevis lätt att ladda om när jag har kommit hem och gå direkt in i rutinerna igen. Men Málaga och det som vi hann uppleva av omgivningarna satte sina spår, staden var väldigt lätt att tycka om och att känna sig hemma i. Och bergen är så lockande, de triggar i alla fall igång mig, jag skulle gärna vilja vandra i dem när jag återvänder. Förhoppningsvis har våra vänner, Christina och Con då hittat spännande trekkingspår som vi kan provgå. Jag ser fram emot återkomsten, den får inte dröja för länge …
PS. “Pantertanten is back in the house” är en travesti på uttalandet “Elvis Presley has left the building” som man brukade säga i högtalarna när hans konserter var slut. Inte för att jag på nåt sätt vill jämföra Pantertanten med Elvis, det bara föll mig in ….
Maria säger
Underbar resebeskrivning. Du skriver fin och bra svenska💪 Me like!
Ingela Kumlin säger
Hej Maria! Tack snälla för berömmet – det värmer gott!
Jag har alltid tyckt om att skriva, när jag var liten skulle jag bli författare … det här är nog det närmaste jag kommer. God språkbehandling lärde jag mig av min pappa som var mycket intresserad av det svenska språket, men han hade ett högtidligt skriftspråk och det kan jag känna att jag får kämpa med. Det som är skönt nu med bloggen, är att jag skriver helt i mitt eget namn, inte i namnet av en organisation. Det betyder att jag får breda ut mig som jag vill (vilket dessvärre resulterar i väldigt långa inlägg oftast!), kan skriva långa meningar utöver de tjugo ord som är en rekommenderad gräns + att jag kan få “slarva” litet ibland genom att till exempel blanda in litet talspråk. Jag önskar faktiskt att jag skulle klara av att slarva litet mer, jag lägger alltför lång tid på att efterbehandla det jag skriver. det tar litet för lång tid … men kul är det! (Nu blev svaret väldigt långt också!!!)
/Kajsa Ejnell säger
Ingela🙏🏻
Så roligt att följa dig via bloggen. Dina berättelser får mig att känna mig som att jag också varit där. En fantastisk förmåga du har.
Önskar dig en fortsatt fin maj
/Kajsa E
Ingela Kumlin säger
Hej Kajsa, tack för din kommentar!Och tack för komplimangen, det var väl det bästa betyg jag kan få för mina skriverier – STORT TACK! Önskar dig också en härlig maj!