Inte så lätt att tänka på hälsa när jag inte är frisk – Pantertanten har idétorka

Det är märkbart hur mycket livet utanför hemmet betyder för inspirationen att skriva. Jag har knappt varit utanför dörren på snart en vecka, förkyld, hostig och snorig – inte kul! Det tog tre dygn till jag gick ut första gången, men då gick jag i alla fall hela vår runda på fem-sex kilometer. Men jag har inte kunnat träna, har inte ens orkat öva på mitt jympapass, så jag börjar få tidsbrist – hjälp! Jag har gått några promenader med Lilja och har handlat mat i butiken nära hemma, men du hör – inga roliga aktiviteter eller utmaningar. Tur att jag nästan aldrig är sjuk, men hur kommer det bli när jag blir ännu äldre eller immobiliserad av annan anledning? Vågar inte tänka tanken ens, jag har en bra bit kvar att gå …

Att sysselsätta sig utan att anstränga sig

Så hur förströr jag mig då? Ja bloggen och sociala medier tar mycket av min vakna tid. Det är jätteroligt att skriva, men det är det där ”bakom”, som du nog inte riktigt tänker på, som tar för mycket tid i min smak. Jag vill bara göra det som är roligt och det är att skriva för att inspirera och motivera. Men det är jättemycket pill med annat, som att försöka nå ut till så många läsare och få så många följare som möjligt. Det mesta har Eva, min duktiga webbdesigner redan gjort, men jag förstår pedagogiken, Jag behöver lära mig stå på egna ben, för att kunna hantera min sida själv utan hennes hjälp på sikt.

Att ha en anställning – litet nostalgi

Det var verkligen inte så himla dumt att vara anställd och ha en massa backup omkring sig: min jätteduktiga kommunikatör, Pernilla,som stod mig bi i vått och torrt; Veronica min webbredaktör som hjälpte mig att realisera idéer på webben; IT-stöd och hjälp med mobilen som krånglade eller när du skulle installera nåt nytt, och så vidare. Nu får jag göra allt själv, men det har hittills gått utan hjälp – Pantertanten är stolt då!

Att optimera sin hälsa – del 1 och 2

Jag såg nyss när jag scrollade runt på mobilen, en rubrik på en kurs för hästägare eller ryttare: Kurs i massage och örter, optimera din häst del 2. Åh vad det låter underbart, om vi bara byter “din häst” till “din hälsa”, och lägger till att det finns en del 1 eftersom det uppenbart finns en del 2. Undrar hur lång kursen eller upplägget ska vara, en helgkurs gånger två, eller ett upplägg med en träff per vecka över tid … vad tycker du? Och vad ska innehållet vara? Det där med massage och örter låter trevligt, men det skulle kunna vara som en extra liten krydda på ett mer handfast innehåll, tycker jag. Kursen kanske förläggs på ett ställe där man har tillgång till det om man vill. Och sen skulle vi prata hälsa, rörelse, maten, spänningsbalansen och avslappningen – och öva, öva, öva … Ja, jag kan drömma, men det skulle vara spännande att realisera drömmarna en gång också. För många år sedan genomförde jag en kurs tillsammans med Maria som är dietist. Kursen kallades: Ät gott, rör på dig och må bra! och vi lade våra olika bidrag till den. Jag skulle kanske kunna återanvända rubriken och planera ett delvis annat innehåll. Vad skulle du vilja ha ut av en sådan kurs?

Till sist …

Hur kommer det sig att vi tänker så mycket på våra hundar, katter och hästar etc (och bilar likaså), men så ofta glömmer bort oss själva. Hundar  får inte vara ensamma längre än fem timmar enligt lag, men hur är det för många av våra äldre som bor ensamma i sitt hem? Hur länge får de vara (ofrivilligt) ensamma utan någon att prata med eller som tittar till dem? Vi gör mycket för våra fyrbenta vänner, som kursrubriken antyder, till och med med massage och örter: Men när ger vi det till oss själva? Jag tycker definitivt inte att vi ska bry oss mindre om våra djur eller djur i allmänhet, men jag tycker att vi ska göra mer för att stärka vår egen hälsa och bidra till varandras.

 

Kategori

Läsarkommentarer

Kommentarer

  1. Anna säger

    Hej, Ingela! Hoppas du mår bättre nu! Känner igen det där med rastlösheten när man inte kan röra sig och vara ute som man vill! Och kloka tankar kring våra gamla. Jag har en gammal granne som mot sin vilja tvingades lämna sitt hem och flytta in på hem. Hans hustru sedan många många år hade blivit dement och tvingats flytta året innan. Han var ensam redan innan i sitt hus men på hemmet krympte tillvaron ytterligare. Som du och jag är han en tänkande man som gillar utmaningar och nyheter. Hans tillvaro nu är väldigt torftig vad gäller intellektuella utmaningar. Och ensamt… 5-timmarslagen låter bra även för oss tvåbenta! Vad gäller kurs så skulle jag gilla inslag som också fokuserar tankarna. Livet ställs om – hur ska man hantera det i tanken, hitta ett nytt sätt att leva, nya mål och utmaningar? Lite som den processen du har varit inne i ett tag. Att få göra en ny goalmap i olika skeden i livet, under inspirerande och kunnig ledning, hade jag gillat skarpt! Stor kram!

    • Ingela Kumlin säger

      Hej Anna, tack för din kommentar! Tack jag mår bättre, men har ännu inte börjat träna – om jag anstränger mig börjar jag hosta, men det går nog snart över. Jag kan i alla fall gå längre promenader och då är tillvaron räddad!
      Så sorgligt med din granne, hur kan vi behandla våra äldre så? Jag är i sig inte rädd för att åldras, men jag blir rädd när jag tänker på hur det kan bli på ålderns höst, ensamhet, vanskötsel i form av inaktivitet, dålig mat och undernäring, bristande intellektuell utmaning etcetera. Men jag gör allt jag kan för att själv påverka min hälsa, mental, intellektuell, social och kroppslig funktion – mer kan jag inte göra. Det låter tråkigt, men jag trivs och har roligt under tiden …
      Tack för tips till ”kursen”, så tänker jag också – det är i huvudet de sitter våra olika föreställningar om vad vi kan och inte kan, ska eller inte ska, vill eller inte vill …. Stor kram till dig också!

  2. Ing-Marie Ryd’en Höök säger

    Hej!
    Det är roligt att läsa vad du skriver och jag hade inte tänkt skriva något i din blogg förrän min hälsa är bättre. Har så många måsten på grund av att jag trodde att jag kunde göra det jag gjorde tidigare fast inte vara så mobil . Tänkte inte på trötthet, motivation, sömnlöshet mm . Ungefär som du känner och skriver om.
    Men ….. inte ge upp utan ha tålamod. Jag är ju inte ”sjuk” har jag fått för mig, bara en knäoperation, ett bytt knä, skulle det vara något? Så nu har prövningens tid kommit till mig.
    Men hälsan tiger still och kanske är det bra, så länge vi är friska!
    Men det var inte detta som var anledning till mitt inlägg utan ditt sista stycke och reflexion om djuren! Detta tyckte jag var så bra och härligt. Det är verkligen bra att våra husdjur, som ger oss så mycket ska ha det bra men???? Jag tänker just på våra äldre, som inte får komma ut var 5:e timma mm, på äldreboende, ensammma i hemmen mm och att inte nämna de inskränkningar som nu föreslås vad gäller assistansersättning. FY SKAM!
    Ja det finns mycket att fundera på här vad gäller humana värderingar mm och vart vi är på väg!
    Otålig Halta-Lotta

    • Ingela Kumlin säger

      Hej Ing-Marie/ Halta Lotta! Tack för din långa kommentar. Inte behöver din hälsa vara god för att du ska kunna skriva på min blogg, jag vill ha kommentarer från alla som har något att bidra med ur sitt eget liv eller nåt att säga till mig med utgångspunkt från det jag skriver. Man kan må bra eller dåligt …
      Din otålighet kan både vara din styrka och kanske någon gång en svaghet. Det är nog din otålighet som ger dig sånt driv som du har, ditt engagemang som jag känner, din uthållighet etc. Men när du inte känner efter för egen del hur du har det, hur du mår, orkar, sover etcetera, då kanske den inte tillför så mycket bra just då. “Prövningens tid”, skriver du, ja i alla fall är det en möjlighet för dig att träna på att hantera din otålighet. Du skulle t ex kunna testa att säga/tacka nej till något som du annars skulle ha sagt JA till, eller till och med säga “tyvärr, jag trodde att jag skulle orka med att …, men jag misstog mig”. Vad är det värsta som skulle kunna hända? Tänk, vad skulle kännas bra FÖR MIG just nu, vad vill jag ha? Du kan träna på att be någon annan göra nåt för dig i stället för tvärt om … jag är säker på att det finns flera som gärna skulle vilja att du gör det. Var rädd om dig, använd din otålighet till att träna upp ditt knä, överträna inte! Kram.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *