Iris – en ny fas i vårt liv

Nu har vi fått vår efterlängtade valp – välkommen Iris!

Jag har länge velat ha en ny liten valp och var helt inställd på det när jag gick i pension för 2,5 år sedan. Lilja var då knappt tio år och Rosa hade lämnat oss 11 år gammal ett halvår tidigare.

Men sedan jag gick i pension har jag och vi tillsammans rest en hel del så det har inte alltid passat i tid. Och så föddes inte den valp jag ville ha, en tikvalp. En parad tik gick tom och vid nästa tillfälle blev det bara en valp, en hanvalp osv.

Moa-vilar
Moa vilar i soffan

Jag bestämde mig då för att Lilja skulle få vara “the one and only” hund i vår familj så länge hon lever, hon skulle slippa konkurrensen tänkte jag då. Moa som bor hos oss nu, hade en valpkull tidigare i år, hon fick sex fina valpar. Jag tillfrågades då om jag ville ha en av tikvalparna, men tackade nej med ovan nämnda argument.

 

Till saken hör att jag i grunden anser att konkurrensen mellan hundarna, när man har flera, är bra. De lär av varandra, måste hålla sig framme och har i bästa fall roligt tillsammans.

Sen kom Coronan och de fjortons gäng

Vi vet alla hur den här våren har tett sig, coronaviruset har påverkat oss på ett omfattande sätt. Mycket som vi brukar göra och allt som vi hade planerat, har fått ändras eller ställas in/skjutas upp. Jag har inte lett mina jympapass sedan 12 mars. Samma dag ställde Friskis in all gruppverksamhet en hel vecka framåt. Och när den veckan var över hade restriktionerna för alla 70-plussare kommit, det var den 16 mars. Och eftersom majoriteten av mina motionärer är pansjos, så ställde jag in båda mina jympapass några veckor i taget och till slut hela terminen. Jag är inte 70+, inte ens 70 faktiskt (men snart) men jag har levt och lever väldigt sparsmakat vad gäller det sociala och kulturella under hela den här tiden. Och det kommer jag att fortsätta med.

Och så hände det som blev avgörande, Annette Strands (Kennel Floprym) fina tik Pistasche var dräktig och fick fjorton (!) valpar, elva tikar och tre hanar. Det satte igång min hjärna som började arbeta lite extra. Resultatet blev att jag kom fram till att det inte skulle komma något bättre tillfälle än detta, att ta till oss en liten valp. Nu när vi mestadels är hemmavid och inte kommer att resa någon längre sträcka, i alla fall inte utomlands, på minst ett år. Det gällde bara att övertyga maken som gärna ville ha en hund till men helst inte en valp.

Berndt och jag köpslår och kommer överens

Moa-fina
Fina Moa

Berndt visste att jag så gärna ville ha en valp, medan han gärna skulle ta en äldre hund för att “slippa” valptiden. Men varför inte låta oss båda bli helt nöjda, för jag skulle även tycka om en vuxen hund, och Berndt skulle inte ha något direkt mot en valp. Och så blev det. Moa kom till oss den 27 april och vi hoppas och tror att vi ska kunna behålla henne. Vi fick vänta ytterligare sex veckor innan Iris anslöt till vår flock.

valpar-bakom-nat
Valpinspektion framifrån

Några dagar innan, när Iris var drygt sju veckor åkte jag till Annette – Iris, Liljas och Moas uppfödare – för att välja den valp som skulle bli vår lilla Iris. Att hennes namn skulle vara Iris var bestämt sedan länge. Du kan ju tänka dig hur lätt (jag menar förstås svårt) det var att välja just den valp – av elva tikvalpar – som skulle bli vår familjemedlem för kanske tolv-fjorton år framöver (till vi är 85 kanske!).

valpar-rumpor
Valpinspektion bakifrån

Gissa vad som avgjorde det hela, när jag till slut hade tre små charmtroll som jag valde mellan – jo att Iris bar en pinne i sin lilla söta mun, inte bara en utan två gånger medan jag var där! Hur tänkte jag då, hur kunde det avgöra ett så viktigt beslut? Jo, jag vill träna jakt, dvs apportering, med Iris, det har jag gjort med Lilja och tycker så himla mycket om. Och då är en grundförutsättning att hunden vill bära på och ha saker i munnen – och det vill hon helt uppenbart! Hon har inte bara denna egenskap, den har ju alla goldrar mer eller mindre utvecklad, de är avlade för att apportera fågel. Hon har också en utmärkt nos och en mycket utpräglad grit – det bådar gott även för viltspår.

Iris-hos-SippanFyra veckor med Iris – hur går det?

När jag skriver detta nu har vi redan haft Iris hos oss nästan i fyra veckor. Jag skulle ha bloggat om henne tidigare, men tillvaron har blivit totalt uppochnedvänd sen hon kom in i våra liv. De första en till två veckorna gick allt ut på att få koll på henne och hennes vanor, beteenden och att skaffa nya och gemensamma rutiner. Först nu, efter snart fyra veckor sover hon till cirka klockan 5 på morgnarna, tidigare har hon alltid vaknat vid 3-4-tiden. Hon ska lyftas ut på gräset så snart hon har sovit, ätit och lekt, men nu vet vi att när hon vaknar mitt i natten somnar hon oftast efter en liten stund och behöver inte alltid kissas. Så då kan man oftast sova vidare efter en stund.

Väldigt snabbt, redan efter några få dagar, upptäckte vi att hon gick mot vår trädgårdsdörr – där vi har en liten rastgård – när hon behövde kissa eller bajsa. Fantastiskt att så snart bli så medveten om dessa vanor, tror inte att någon av våra tidigare valpar har varit så snabba, heja Iris! Visst händer det “olyckor” inomhus ändå, både av det ena och det andra slaget. Men då är det vi som inte är tillräckligt uppmärksamma, hon har inte lärt sig säga till i tid ännu.

Iris-och-jag
Iris och jag

Till sist …

En vän till mig berättade att när hennes hund var valp så sov hon varje förmiddag i sin mattes knä, hela förmiddagen! Det gör inte Iris, på henne är det full fart, mycket bita, undersöka och retas. Jag måste erkänna att jag inte älskar henne lika mycket hela tiden … eller, jo det gör jag förstås. Men det finns stunder när jag är väldigt trött på henne och bara önskar att hon ska somna – och då gör hon det oftast, bara sådär – som nu till exempel. Så då går jag också och sussar en stund till.

Trevlig helg!

Ingela-namnteckning

 

Kategori

Läsarkommentarer

Kommentarer

  1. Eva säger

    Hon är verkligen bedårande! De är de alla tre! Grattis till er och så härligt att ni nu har en hel flock att ha fokus på. <3

    • Ingela Kumlin säger

      Hej Eva och tack för att du läser och kommenterar!
      Ja, hon är helt ljuvlig – men jobbig= väldigt aktiv också! Det är 12 år sen vi hade en valp, och vi är inte några ungdomar längre. Just idag tar hon igen sig och vilar mycket och det är skönt. Det är mysigt med tre hundar, och jag hoppas att Iris ska sluta nafsa på Moa snart, det blir också lite jobbigt i längden inte minst för Moa. Som tur är vet jag från tiden med Lilja att det tröttsamma går över och att det i det där lilla knytet ryms så mycket talang och smartness – vi ska ha jättekul ihop!
      Kram/ Ingela

  2. Gerd säger

    Trevligt med hund. Hade tidigare en golden som hette Caesar ❤️ Under bar hund. Härligt att ni har sådan framtidstro och skaffar valp. Det är åldern som håller mig ifrån att skaffa ny hund.
    Tack för att du delar med dig av hundlivet 🙏☀️

    • Ingela Kumlin säger

      Hej Gerd!
      Tack för att du läser min blogg och kommenterar! Jag vet ju inte hur gammal du är, men för egen del känner jag att efter 32 år med hund så går det inte att vara utan. Lilja är 12 och jag vet inte hur länge vi får ha henne med oss, och utan hund är livet väldigt tråkigt om än bekvämt. Vi är 70 båda två (jag nästan) så än finns det tid, men det kommer inte bli någon mer valp för min del. Men man kan ta en vuxen hund i stället för valp. Moa är 6 år och vi hade Rosa tidigare som också var 6 när hon kom till oss. Hon var s a s en omplaceringshund, men kom ju direkt från kenneln så jag visste att det inte var några problem med henne, likaså är det med Moa – helt ljuvliga hundar båda två som man an ta till sig utan vidare. Men man kan också ställa upp och passa hundar när matte/husse ska resa bort t ex, dagmatte kan man också vara om man vill binda upp sig till det. Eller skaffa hund tillsammans med nåogn annan. Det finns många sätt. Nu har vi tre hundar, det är första gången för oss och det känns jättespännande. Det kanske blir “sista rycket” för oss, efter Iris får det kanske vara nog – men det är långt dit.
      Kram på dig/ Ingela

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *