Skogen – min plats för meditation och återhämtning

Alldeles nyss kom jag in från en kort promenad med Lilja, min 11 år gamla golden retrievertik. När jag gick ut konstaterade jag att jag hade glömt både min lilla FM-radio och min mobil. Jag tänkte först gå tillbaka för att hämta dem, men besinnade mig och tänkte att jag borde klara att vara utan radioljud i öronen och alla uppdateringar inklusive stegräknaren i mobilen – åtminstone den korta stund som promenaden skulle vara.

Det är något av detta som det här inlägget ska handla om, att vara med mig själv, i naturen, utan annan yttre påverkan än de ljud, dofter, syn-, smak- och känselintryck som naturen bjuder.

Vandring som meningsskapare

Jag har berört det här ämnet i ett av mina tidiga inlägg förra året: Våren, vandring och mening i livet – reflektioner på trappan Där ställer jag bl a frågan om en skogsvandring kan bidra till att skapa mening i (inte med) livet  Många gånger är vandring och annan rörelse förenat med överväganden som rör träning och att minska risken för sjukdomar och symtom av olika slag.
Vi ska “ut och röra på oss och andas frisk luft” och vet med oss att det även är bra för hjärtat, skelettet och balansen.

Du vet sen tidigare att jag alltid betonar betydelsen av fysisk aktivitet och träning, och jag vill definitivt inte förringa den rent fysiologiska och medicinska hälsoaspekten som argument för att vandra i skogen. Men jag är övertygad om att det finns ytterligare möjliga dimensioner i en skogsvandring; en subjektiv upplevelse som skapar känslor, en medvetenhet såväl mental som kroppslig och en personlig mening som skapas i samspelet mellan mig och naturen.

Skogen – en resurs för folkhälsan

damm-vid-skogSkogen är en fantastisk resurs som jag tror att många utav oss som bor i det här landet tar för given, ända till den inte längre finns där. Jag tänker inte gå in på klimataspekten här, det får bli ett annat inlägg isf. Men det där förgivettagandet fick sig en törn för min del, för ett par veckor sedan när jag upptäckte den oerhörda förödelsen efter att skogsägaren tagit ned skog nära oss. “Tagit ned” förresten, det är ett alltför neutralt begrepp, skövlat beskriver bättre det som skett. När jag slutligen tog mod till mig att gå igenom det aktuella området blev jag helt överrumplad, förkrossad och började gråta. Ingenting fanns kvar av allt det jag uppskattat och njutit av – och tagit för självklart – tidigare. Jag känner djup sorg.

Skogar, parker och andra grönområden är oerhört viktiga för oss och inbjuder oss t ex till rörelse och olika slag av fysisk aktivitet – vandring bl a . Skogen representerar även lugn, kravlöshet och en möjlighet till avslappning – förutsatt att du känner dig trygg där. Det skönhetliga intrycket ska inte förringas. Immunförsvaret stärks när du vistas ute i skogen, puls och blodtryck sänks, stressnivåerna sjunker, ångesten minskas, den kognitiva förmågan förbättras och kreativiteten ökar. Det forskas en hel del om detta just nu, på flera håll i landet och även internationellt. Forskare antar att de positiva hälsoeffekterna beror på att människan lättare slappnar av i naturen. (Jag ska återkomma till detta när jag har fördjupat mig litet mer.)

Skogen – mitt mentala gym

När jag rör mig på stigar och skogsvägar upplever jag något som näst intill går att beskriva som “lycka”, men som nog mer handlar om välbefinnande och tillfredsställelse. Känslan infinner sig inte genast, utan särskilt under den senare delen av turen. Jag kommer in i ett närmast hypnotiskt tillstånd och upplever en otrolig närhet i mig själv, i min kropp, och en glädje i att kroppen bär mig, fungerar och är med mig – inte mot mig. (Pantertanten)

skog-vattenJag har nog aldrig tidigare  funderat så mycket på hur de här olika känsloupplevelserna uppstår och varför. Det hypnotiska tillståndet påminner om det som uppkommer vid jogging/löpning och som sannolikt hänger samman med det taktfasta isättandet av fötterna i marken, understött av andningen och pulsens rytmiska slag.

Men glädjen, lyckan, den kroppsliga närheten till mig själv, hur uppkommer den? Jag har nu reflekterat och grävt i mig själv för att hitta ett svar, och kan förstås bara tala för mig själv. Jag har kommit fram till att jag på ett helt naturligt och (tidigare) oreflekterat sätt praktiserar den kompetens och erfarenhet som jag med mig av kroppskännedomsträning, meditation, yoga, mindfulness etc. Med det hittar jag lugnet, njuter av förflyttningen, uppmärksammar andningen och min egen kropp, omgivningen, naturen, använder alla mina sinnen osv. Det är meditation i rörelse och stillhet i min vardag – till mitt eget bästa.

Ta ett bad i skogen – ett skogsbad

Nu har det hänt igen, det sker allt som oftast, det är kanske det som kallas för att det trendar? Eller så är det bara jag som äntligen har fått upp ögonen och sett sambanden. Tidningsartiklar, radioinslag, TV-program och annat som jag “snubblar” över handlar om ungefär samma företeelse, förstärker varandras budskap och får mig att gå igång. Den här gången började det med Linas vandring med meditation i Alingsås i förra veckan. Den stärkte den uppfattning jag hade med mig, att jag också vill göra och förmedla detta – på mitt eget sätt.

Därefter kom det extrainsatta Naturmorgon på SR P1 på Kristi Himmelsfärdsdagens morgon – du hittar länken till programmet på Pantertantens Facebooksida @pantertantennu. Programmet handlade om att må bra i och av naturen och tog bl a upp begreppet och företeelsen “skogsbad” – nåt som jag helt har missat. Skogsbad är en översättning av Shinrin-yoku, vilket är namnet på en japansk tradition som uppkommit ur det japanska samhällets behov av att minska vardagsstress och oro. Ett skogsbad är att vistas i skogen längre stunder, med öppna sinnen, ensam eller tillsammans med andra, för att varva ner, samla kraft och må bättre.

Vill du pröva skogsbad på egen hand? Jag hittade en artikel från 2014 (!) i tidningen Turist av Åsa och Mats Ottosson på tema Skogsbad, med en “gör-det-själv-beskrivning:

Gör såhär:
– Gå till ett område i en skog som du tycker om och kan vara relativt ostörd i.
– Stå, sitt, ligg eller strosa omkring med sinnena – framför allt syn, hörsel, känsel och lukt – vidöppna. Försök att släppa alla vardagstankar. Låt bara sinnena fånga upp det som kommer. När tankarna ändå börjar vandra, för det gör de, så släpp dem så snart du märker det och gå tillbaka till sinnesupplevelserna.

Meditativ vandring – mitt eget koncept

ingela-i-skogen

Jag håller nu på att komponera ett eget koncept som plockar delar från allt det jag har nämnt här ovan. Min meditativa vandring kommer nog att kunna ha litet olika upplägg, längd, olika platser, inte bara i skogen heller för den delen. Jag vill gärna testa en gång (minst) före sommar och semestrar, för att utvärdera och samla litet erfarenhet. Om det faller ut väl kommer jag att genomföra vandringar regelbundet i höst, företrädesvis dagtid, men jag tar gärna emot synpunkter på när, hur och var. Att jag finns i Mölnlycke-Göteborgsområdet tror jag att du vet.

Till sist …

Håll utkik i Facebook och på Instagram, jag annonserar mina vandringar där. Alla konstruktiva och positiva tankar och idéer mottages tacksamt under tiden.

Nu går jag ut och testar en meditativ vandring på egen hand. Ha dé så bra till vi ses här på bloggen eller på Facebook och Instagram!

Ingela-namnteckning

 

Läsarkommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *