Stockholm i mitt hjärta – så underbart att åter se dig

Ojojoj, vilken helg vi hade i Stockholm! Vi satt på tåget hem igår kväll uppfyllda av massor av upplevelser, känslor och minnen och inte minst av det vackra vädret som följde oss hela tiden.

#stockholmmyhometown

Vi brukar ta en “kulturhelg” i hufvudstaden då och då, en till två gånger per år. Då bokar vi in det mesta av det som vi vill passa på att se och uppleva  där uppe. Det går inte att komma ifrån att det finns så mycket mer än det vi får ta del av hemma i Göteborg. Sen är ju Stockholm alltid Stockholm, en osannolikt vacker och öppen stad där Mälaren och Östersjön möts. Jag har inte bott i Stockholm på över fyrtioåtta år, men jag får pirr i kroppen av förväntan när jag kliver ut på Vasagatan från Centralstationen. Tillsammans med Berndt , min man, som inte kan så mycket om Stockholm, återupptäcker jag delar av stan som jag inte minns så mycket av. Den  här gången bodde vi på Ersta Diakoni, och strosade utforskande i de gamla kvarteren på Söder som jag bara älskar!

Vi går och går och …

Sista Styverns trappor
Sista Styverns trappor

Jag älskar att uppleva Stockholm till fots, så vi går så mycket det går (!). Endast i undantagsfall tar vi buss eller tunnelbana. Den här gången var det väldigt krångligt att passera Slussen ovan jord till fots, och med buss helt omöjligt i alla fall åt det håll vi bodde. Slussen är en enda stor byggarbetsplats, och kommer vara så ända till 2025, vilket förfular den delen av stan oerhört mycket. Det gav en försmak av det vi kommer att få leva med i Göteborg många år framöver när vår stad ska brytas upp och göras om. 2021 firar Göteborg 400 år, hur kommer stan att se ut då?

Caféer och restauranger överallt

Stora Nygatan Stockholm
Stora Nygatan Stockholm

En stor successiv förändring i stads- och gatubilden i Stockholm är att det finns små och stora serveringar av olika slag nästan överallt på trottoarer och torg. Jag tycker att det har ökat mycket bara sedan förra våren när vi var där. Vi som nyss kom hem från Málaga tyckte oss se en likhet mellan de båda städerna i det avseendet, vilket kanske säger något om kulturell anpassning och internationalisering.

Stora Nygatan och Järntorget som båda ligger i Gamla stan, är goda exempel på detta. Stora Nygatan, som går från Riddarhuset till Kornhamnstorg, ser på håll ut som en enda lång servering. Och Järntorget, det torg som ligger närmast Slussen,  var till största delen täckt av stolar och bord när vi passerade där lördag morgon. Trevligt, men kanske varken särskilt funktionellt – svårt att ta sig fram – eller vackert. Men varför ifrågasätta eller klaga, vi vill väl alla sätta oss ner och ta en kopp kaffe eller nåt att äta när vi är ute på stan, av nöd eller av sociala skäl.

Våra bästa mat- och fikatips

Vi är inga professionella testätare som äter runt på många ställen, men av de måltider vi åt under helgen toppar två ställen: Il Tempo på Högbergsgatan på Söder och Prinsens kökpå Prins Eugens Waldemarsudde.

Il tempo

Gatuservering Il Tempo
Gatuservering Il Tempo

Il Tempo har vi ätit på flera gånger, bland annat firade jag min 65-årsdag där med några nära vänner. I fredags hade vi sån tur att de invigde sin gatuservering med att bjuda på en tallrik med antipasti bestående av prosciutto di Parma, salsiccia, oliver, grissini och litet annat smått och gott. Till det föreslogs vi dricka varsin Bellini som blandas av pressad vit melon och prosecco – jättegott, särskilt när den hade blivit en liten aning varm så att melonsmaken kom till sin rätt.

Vi flyttade sen in från gatan för att fortsätta med Secondi. Jag åt en Chicken parmigiana med en massa sauterade gröna blad till (cime di rapa) och en god tomatsallad. Berndt åt en Trota alla griglia (grillad regnbågslax) med grillad purjolök och sauterad spenat. Till det varsitt glas krispigt vitt vin som matchade maten väl. Vi glömde fotografera maten och notera vinet, men allt var toppengott och njutbart, och kan verkligen rekommenderas. Efter varsin kopp bryggkaffe fick vi rusa vidare för att hinna till Folkoperan i tid.

Prinsens kök

Två sallader Prinsens kök
Två sallader Prinsens kök

På Prins Eugens Waldemarsudde såg vi två fantastiska utställningar i lördags, men mitt i museibesöket tog vi en lunchpaus för att smälta intrycken. Prinsens kök var i verkligheten prins Eugens kök, en öppen men ändå intim miljö, ljus och behaglig att sitta och äta i. Där åt vi varsin matig sallad, jag en med jättegod fårost och maken en räksallad. Jag kan bara säga att det nog var den godaste sallad jag någonsin har ätit, så välkomponerad och fräsch med väldigt goda smaker och med lagom mycket olja och vad det nu var mer av – helt perfekt helt enkelt. Gott bröd och gott kaffe kompletterade lunchen. (Här märks tydligt hur oproffsig jag är som resekåsör, jag skulle ha tagit en bild av miljön i matsalen, men glömde det helt och hållet …)

Sigrid Hjertén – en mästerlig kolorist

Tavla av Sigrid Hjertén
Tavla av S. Hjertén, fotograferat på Waldemarsudde

Målet för besöket på Waldemarsudde var utställningen med Sigrid Hjerténs fantastiska koloristiska konst. Det var en oerhört stor utställning och jag måste säga att jag tycker att konsten kom så väl till sin rätt i den miljön. För den som inte har varit på museet vill jag verkligen rekommendera ett besök, oavsett vad som för tillfället visas. Men den här utställningen var bland det finaste jag har sett alla kategorier. Den visas till och med den 26 augusti i år, så se den om du kan – och vill förstås.

Tavla av Klingspor
Tavla av A. Klingspor, fotograferat på Waldemarsudde

Alexander Klingspor – Resenär

På köpet fick vi en oväntad och väldigt spännande utställning – Resenär – med en konstnär som vi inte kände till på förhand. Alexander Klingspor är en svensk konstnär som bor i New York. Han är inspirerad av Edward Hopper och målar som Hopper ofta urbana miljöer och framför allt mycket dekadenta, burleska och surrealistiska motiv. Jätteskickligt måleri men ibland nästan litet på gränsen vad gäller motiven … Vi hade i alla fall väldig tur, det var näst sista dagen på utställningen när vi var där, och vi uppskattade den mycket..

Två föreställningar på schemat

Vi hade bokat två föreställningar: Påklädaren på Dramaten  och Satyagraha på Folkoperan. Påklädaren med Sven-Bertil Taube, Krister Henriksson och Lena Endre med flera, bokade vi redan när biljetterna släpptes, i höstas tror jag det var. Vi visste att det är en jättebra pjäs, den har gått på Stadsteatern i Göteborg, då med Sven Wollter och Thomas von Brömssen – vi såg den två gånger. Av en tillfällighet igen, hittade jag när jag letade efter något att göra på fredagskvällen, även Satyagraha som är en opera av Philip Glass i en samproduktion med Cirkus Cirkör, som vi tycker väldigt mycket om,  Jag läste mig till att den varit en sådan publiksuccé att Folkoperan skulle sätta upp den nu i vår för tredje gången, så det fick bli vårt val.

Satyagraha

Affisch Satyagraha
Affisch Satyagraha

Båda föreställningarna var helt outstanding, för att ta till en anglisism när svenska språket inte räcker till. Philip Glass musik i Satyagraha, entonig och hypnotisk framförd av Folkoperans orkester och kör, fick mig att komma i en speciell sinnesstämning där sångarna och cirkusartisternas ekvilibristiska övningar utgjorde höjdpunkterna – mycket berörande. Operan berättar om den unge Mahatma Gandhis tid i Sydafrika, där han upptäckte Satyagraha, Sanningens väg – början på det vi kallar civilt motstånd. Föreställningen spelas endast till och med 29 maj, så det är sannolikt för sent att se den när mitt blogginlägg publiceras. Men om den sätts upp en fjärde gång, passa då på att se den – du kommer inte att bli besviken.

Påklädaren

Sven-Bertil Taube & Krister Henriksson
Sven-Bertil Taube & Krister Henriksson

Påklädaren är en pjäs av Ronald Harwood om en åldrad skådespelare, Sir John, och hans påklädare, Norman. På Dramatens hemsida står det:

“Sven-Bertil Taube och Krister Henriksson tillsammans på scen för första gången i en pjäs om kärlek och maktkamp, komedi och svärta, bakom kulisserna. Då, för längesedan.”

Den är både rolig, dråplig och obehaglig, relationen mellan påklädaren och hans “Sir” är inte okomplicerad och obehagliga scener utspelar sig när det händer som inte får hända. Pjäsen spelas till och med 30 september och jag tycker inte att du ska missa chansen att se dessa oerhört skickliga skådespelare, särskilt då Sven-Bertil Taube och Krister Henriksson ihop. Det är “once in a lifetime” att se dem, det kommer aldrig mer att inträffa.

Till sist …

Jag skulle bara skriva litet kort om vår Stockholmshelg, och så blev det så här långt! Det blev så långt att jag sparar besöket på Artipelag till nästa inlägg, liksom att berätta om min senaste träningsdevis “Mix ger max”, som jag nämnde och utlovade i förra blogginlägget. Du har nåt att se fram emot och det dröjer inte så länge…

Ha dé så jättebra till vi ses!

Kategori ,

Läsarkommentarer

Kommentarer

  1. lisbeth westerlund säger

    hej Ingela!
    Säg den som inte blir jätteinspirerad av en stockholmshelg, efter denna blogg.

    Jag känner hur jag längtar dit för alla upplevelsernas skull.

    Vilket utbud. och Ni båda är ju mästare på att plocka ut en massa
    ” godbitar”.

  2. Marianne säger

    Stockholm äger! Älskar den stan! Tack för intressant repotage. Vad härligt ni har det! Kram Marianne

    • Ingela Kumlin säger

      Ja visst har vi det, det här var en mycket speciell helg för mig. Kanske är det litet annorlunda nu som pensionär, vet inte riktig varför det skulle vara det – men det “pirr” jag kände i kroppen när vi klev ut från Centralstationen kände jag inte igen. Jag frågade Berndt om han också kände att det pirrade i kroppen, men han sa “nja, inte här i alla fall”, och det förstår jag – Vasagatan är ju så fruktansvärt ful just där! Och varför skulle det pirra i honom?
      Roligt att du uppskattade mitt Stockholmsreportage – trots att det var det längsta blogginlägg jag hittills har skrivit! Varav hjärtat är fullt … jag kunde ju delat upp det på två, men jag vill gärna skriva när det är aktuellt. Men Artipelag tar jag nästa gång, har du varit där? Det var första men definitivt inte sista gången vi var där, och en båttur dit ut är en upplevelse i sig. Kram till dig med.

Trackbacks

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *