Vandring med Cervinia som utgångspunkt – de sista dagarna

Nu har vi tre dagar kvar , varav två vandringsdagar, i Cervinias vackra omgivningar. Jag “river av” dem i det här inlägget, jag kan inte suga på karamellen hur länge som helst.

Dag 5 – fri från vandring

Den här dagen är en stor och viktig dag för alla italienare, de firar ferragosto den 15 augusti vilket traditionellt inleder deras semester. Den vandringfria dagen har vi, när vi har varit på andra orter, brukat vandra eller cykla på egen hand. På den här resan känner vi, när det är tisdag och den lediga dagen ligger framför oss, att vi inte ska ge oss ut på en extra vandring utöver de redan inplanerade. Vi behöver återhämta oss, vi vet vad vi har för vandring att vänta på torsdag. Läs mer om återhämtning i det här inlägget! 

Utsikt från Plateau Rosa
Utsikt från Plateau Rosa

I samband med frukosten träffar vi våra gruppkamrater och förstår att de flesta ska åka upp med de tre liftarna till högsta punkten, Plateau Rosa, där glaciären ligger. Det är sista anhalten innan skidöverfarten till Schweiz (vintertid) och till sista skidliften upp på glaciären på Cerviniasidan – öppen även sommartid.

Berndt på Plateau Rosa
Berndt vid Rifugio Guide del Cervino på Plateau Rosa

 

Vi är tretton av gruppens arton deltagare som tillsammans utan ledare löser gruppbiljett och åker allra högst upp till Plateau Rosa och tar en fika på Rifugio Guide del Cervino som ligger på 3.450 möh. Vi skulle kunna åka skidor om vi ville och om vi hade planerat för det. Pisterna ser jättefina ut och solen skiner och allt är bara helt  – perfetto. Den stora bilden högst upp på sidan visar hur det ser ut där uppe.

Ingen vandring – men mat måste vi ha ändå

Lunch vid Plan Maison
Lunch vid Plan Maison

Lunchen intas två liftar ner på Plan Maison som den nivå kallas där den första liften (som också heter Plan Maison) kommer upp; en restaurang som ligger lite vid sidan av som en satellit. Den servering som ligger inne i liftanläggningen är jättetråkig, och där kan man bara sitta inomhus. Solen skiner och allt är hur härligt som helst.

På eftermiddagen blir det AW (after walk) trots att vi inte har vandrat något alls; på huvudgatan hittar vi ett ställe i solen där vi kan njuta av tillvaron i stort – att få så vackert och soligt väder på sin vandringsfria dag är guld värt.

Dag 6: Vandring Cervinia – Oriondé – Cervinia

I Carells fotspår
I Carells fotspår

Idag går vi delar av den väg som Jean-Antoine Carrel gick, den bergsguide från Valtournanche (Cervinia) som blev nummer två upp på Matterhorn 1865. Carrel skulle varit först upp – han hade tränat länge på att bestiga Matterhorn – men engelsmannen Whymper, som gick upp från Zermatt på den schweiziska sidan, hann före Carrel med tre dagar.

Vår vandring är tuff, 820 höjdmeter uppåt på 3 1/2 timmar, på mestadels smala stigar och bitvis med lite svindelvarning. Det är otroligt vackra omgivningar när jag vänder mig om och tittar ut över dalen och bergen runt omkring; men oftast är blicken ner i backen eller riktad framåt-uppåt.

Vandring mot Rifugio Oriondé – 2.808 möh

Vid Rifugio Oriondé
Vid Rifugio Oriondé

Vårt mål Rifugio Oriondé ligger i ett kryss mellan flera stigar, vilket får som följd att det är en salig blandning av människor som rastar där, cyklister, löpare och “vanliga” bergsvandrare som vi. Det är skönt i solen och hela världen tycks ligga under oss. Vi bjuds på örtpotatis, salsiccia och tomatsås och till det tar jag som vanligt en radler och senare en cappuccino. Det är kanske inte den roligaste lunchen, men smakrik i alla fall. Jag funderar på att ta en kaka eller tårtbit till kaffet, men avstår med tanke på kvällen …

Det går utför

Resten av turen består i att ta sig ner till Cervinia igen, men inte samma väg vi gick upp. Vi kryssar ner på små stigar och det går bara utför hela tiden – jobbigt för den som inte har så stabila kängor  och riskerar att få ont i tårna. Och för den som har knäproblem fyller verkligen stavarna en funktion idag, liksom de flesta dagar här. Jag har inga svårigheter alls – trots min ålder,  jag är oerhört tacksam för det – så jag tycker att nerfarten går bra. Enligt min hälsoapp går jag cirka 15 km under dagen.

Vandring till den valdostanska buffén

Restaurangen torsdag kvällDen här kvällen serveras ingen middag på hotellet, det är deras lediga kväll. I stället arrangerar resebyrån en väldigt trevlig kväll på en krog som ligger 25 minuters gångväg upp från byn – samma väg som vi gick ner ett par timmar tidigare. Temat är valdostansk buffé, och det är en oerhört riklig sådan som dukas upp ute på terrassen. Vi sitter inne och äter pga kvällssvalkan.

Begreppet “valdostansk” kommer av namnet på regionen – Valle d´Aosta,  maten som serveras är alltså typisk för denna region. Det är inget som överraskar, vi känner alla igen de olika rätterna, det särskilda är att det är så himla gott här på plats under Matterhorns beskydd.

Valdostansk buffé !
Valdostansk buffé – några smaprov

Det blir litet vin den här kvällen, det ska jag tillstå, men det är dagen före sista vandringen som inte kommer att bli så ansträngande – jag tror jag fixar det. När vi ska ner till byn igen, blir vi skjutsade i en mindre buss. Det är en hiskelig upplevelse på den nästan obefintliga vägen som gör att bilen skumpar och hoppar när föraren parerar för djupa hål och snäva kurvor. Men ner kom vi, och på väg hemåt på huvudgatan kunde vi konstatera att katten satt i sitt fönster och tvättade tassarna.

Dag 7: Vandring Cervinia – Lago Goillet – Plan Maison

Den här sista vandringsdagen rör vi oss på nära håll till byn Cervinia. Vi börjar gå i sydostlig riktning för att till slut, vid lunch, hamna nordost om Cervinia. Enligt min app går vi cirka 14 km, de första 1 1/2 timmen tar vi oss upp 445 höjdmeter och som högst är vi vid lunch på 2.700 möh, dvs vi går 650 höjdmeter på förmiddagen. Den här dagen är det också väldigt vackert runt om oss hela tiden när vi går, ungefär som det var dag 4.

Vandring till Lago Goillet 

Mot Lago Goillet
Mot Lago Goillet

Lago Goillet ligger, liksom Lago Cignana häromdagen, som en stor vacker turkos blaffa mitt på fjället. Lago Cignana är regionens största sjö, men Lago Goillet kan inte vara så mycket mindre enligt kartan. Den ser overklig ut, och det är den väl också i någon mening, den är i alla fall onaturlig dvs konstgjord. Här erbjuds vi i att bada, men eftersom morgonen kändes litet kulen, lade jag ur mina baddräkt och handduk ur packningen, så för min del blev det inget bad. Men det var fyra som badade inklusive Calle som hoppade (?) i sist av de fyra. Jag vet faktiskt inte om jag skulle ha badat ens om jag hade haft badkläder med mig …

När jag läser kartan idag ser jag att vi gick i det område där Torrent Marmore, älven som rinner genom Cervinia precis utanför vårt sovrumsfönster, rinner upp. Jag minns att vi hoppade från tuva till tuva över ett stort område, så det var kanske där Marmore började.

“Ullas” eller Châlet Étoile 

Alva vid Chälet Étoile
Välkommen till Chälet Étoile

Det går inte att komma ifrån att huvudmålet – i dubbel bemärkelse – för dagens vandring är Châlet Étoile, Ullas restaurang eller “Ullas” som den kallas i folkmun. Ulla är en svensk restauratör som har drivit en restaurang ute på fjället en bit ovanför Plan Maison under många år. Det är lätt att komma dit på skidor på vintern, då kan man bara “svänga förbi”. På sommaren är det en liten bit att gå om man kommer upp med liften. I  vår vandring var den inlagd som ett givet stopp. För drygt åtta år sen var Berndt och jag i Cervinia, på skidresa den gången. Då firade vi Berndts 60-årsdag med att bjuda på lunch hos Ulla, hennes omtalade fisksoppa var det den gången – den kan jag verkligen rekommendera.

Ulla på Ullas
Ulla på Châlet Étoile

 

Vi har gott om tid hos Ulla, det är Lasagne som bjuds; den är väldigt god med bland annat riven muskot i, vilket jag tycker om. Calle hade “förvarnat” oss om de goda desserterna, så alla beställde en sådan. Den här sittningen blir nästan höjdpunkten på vår gemensamma resa; vi äter inte middag tillsammans allihopa men nu är vi samlade och det känns litet lyxigt att vara här. Jag tror de flesta dricker vin till maten vilket förhöjer stämningen betydligt. Vi har en mycket kort sträcka kvar på vandringen, så det känns inte så riskfyllt.

Den sista vandringen

Calle och Serena
Calle och Serena

Det låter väldigt ödesdigert, men det är faktiskt den sista vandringen för den här gången och med det här härliga gänget. Nu går vi bara nån knapp kilometer ner till liften vid Plan Maison och åker ner. Det är fortfarande rättså tidigt på dagen så vi tar det lugnt. Vi tar farväl av Serena och tackar henne för ett gott arbete under den gångna veckan. Calle säger vi adjö till litet senare, vi har en kort träff med hela vandringsgänget på samma ställe där vi började i söndags. Och efter det går vi till en intilliggande sportbar och blir bjudna på bubbel som avsked. Vi i den röda gruppen går åt sidan för att tacka och ta farväl av varandra – och på återseende i vissa fall. Jag lägger upp en facebookgrupp och alla i gruppen ansluter sig, vi ska dela bilder och hålla kontakt – om vi vill.

Till sist …

Kyrkan i Cervinia
Kyrkan i Cervinia

Nu är det bara middag och packning kvar, och i morgon bitti äter vi frukost klockan sex och tar bussen klockan sju till Malpensa i Milano för att flyga hem. Vi är sååå nöjda med den här resan, med allt: orten, vandringarna, guiderna, gruppen inte minst, hotellet, maten (för det mesta) – ja allt!! Det enda som inte funkade så bra var internetuppkopplingen. Men det har jag kompenserat nu genom att skriva inläggen i efterhand på hemmaplan.

Hoppas du har fått inspiration till vandring, själv är jag så inspirerad att jag åker tillbaka, kanske redan nästa sommar …

Addio e arrivederci Cervinia!

Den stora bilden högst upp på sidan är tagen av Jörgen Gustavsson, bilden från serveringen av Berndt Westman och resten har jag tagit själv.

Läsarkommentarer

Kommentarer

  1. Jörgen gustavsson säger

    Hej Ingela !
    Vilket fint kort på dig och Bernt , måste ha varit en bra fotograf😉.
    Jättekul att ha fått läsa om resan o återuppleva den igen i form av text o bilder. 👍
    Ha det bra, hoppas vi ses igen o hälsa Bernt !
    Jörgen o Nanna

    • Ingela Kumlin säger

      Hej Jörgen – och Nanna! Tack för att du läser och att du också skriver en kommentar! Jag förstår piken, jag har korrigerat det, och nu står det att det är du Jörgen som har tagit den fina bilden på oss överst på bloggsidan. Den säger så mycket mer än bara bilden, det är minnen, känslor – visst hade vi det bra där nere!?
      Ha dé gott båda två! / Ingela

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *