Vandring med Cervinia som utgångspunkt – den tredje dagen

Här fortsätter min vandringsresa  med Cervinia som utgångspunkt, en väldigt vild och vacker plats på jorden. Byn Cervinia ligger längst in och längst upp i Marmoredalen, helt omgiven av höga alpmassiv. Matterhorn/Monte Cervinia – på bilden ovan – dominerar förstås, liksom Monte Rosa-massivet, men bergen är många och höga. Om man ska trivas här måste man nog tycka om det vilda och det karga, bergen är inte så lättillgängliga eller orten så tillrättalagd som vi till exempel upplevde i Val Gardena där vi har vandrat två somrar.

Vandring dag 3: Cheneil – Chamois – Cretaz

Cheneil
Cheneil

Den tredje dagen – och den andra vandringen – börjar med tjugofem minuter bussresa nedåt i dalen. Det är en bit att gå upp till Cheneil som ligger på drygt 2.100 meters höjd, och som är utgångspunkten för dagens vandring. Det är ganska klart väder på morgonen “hemma” i Cervinia, men när vi börjar vandringen är det redan mulet och ganska svalt – vilket i och för sig inte är någon nackdel. Det regnar under en del av turen, och det är även ganska mycket dimma som skymmer den fantastiska utsikten. Vi  får stanna och rycka fram regnjackorna, men det regnar inte så mycket att det behövs några regnbyxor. En smart utrustningsdetalj för vandring är ett litet paraply; om det regnar måttligt och inte blåser är det väldigt bekvämt att slå upp paraplyet i stället för att sätta på sig regnkläder.

Utikt med förhinder - Chamoix
Utsikt med förhinder – Chamois

Förmiddagen innebär treochenhalv timme av ganska påfrestande vandring, mest på smala branta stigar både uppför och framför allt nerför. Vi går cirka 500 höjdmeter uppåt på tre kilometer (!), och som högst är vi uppe på 2.530 möh – Punta Fontana Fredda.

Vandring till Rifugio l´Ermitage

Till lunch är vi nere på 1.927 möh igen – alltså lägre än där vi började dagens tur – och där nere i skogen ligger Rifugio Alpino l´Ermitage. Innan vi går in i rifugiot (hyttan) är det nödvändigt att stretcha både fram- och baksida på låren liksom vaderna efter den påfrestande upp- och nedstigningen.

Rifugio Alpino l´Ermitage Chamoix
Rifugio Alpino l´Ermitage – nu är vi törstiga och hungriga

Rifugiot är mycket litet, och det är nästan bara plats för oss arton deltagare plus två ledare. Den blå gruppen som är där när vi kommer måste bli färdiga och “utrymma” för att vi ska få plats. Det är skönt att komma in i värmen efter en bitvis sval vandring, men eftersvettningen gör att vi snart börjar frysa.

På STS vandringsresor är lunchen förbeställd och tanken är att vi ska serveras lokala rätter, i detta fall är det carbonara. Den smakar gott, men jag föredrar att få äggulan hel ovanpå pastan, inte allt ihopgeggat, och litet sallad till hade smakat gott – det saknas allmänt på våra luncher.

Vid branten i Chamois
Vid branten i Chamois

Drycken betalar man själv och jag beställer nästan alltid radler, en blandning av öl och sprite (eller citronsoda). Det låter skumt, men är både läskande och gott efter vandring och har en styrka som en lättöl. Jag dricker aldrig alkohol under vandring (läs dagtid), det känns inte bra och är för vanskligt tycker jag. Litet kaffe smakar också gott, jag har inte druckit nåt sen frukosten klockan sju. Det är bara att välja mellan espresso, americano och cappuccino – det finns säkert andra varianter också.

Ser på kartan vid rifugiot
Besiktning av kartan

Vandring i Chamois

Rifugio l´Ermitage ligger i utkanten av Chamois som ligger på 1.815 möh och är en utgångspunkt för många vandringar. Dit kan man ta sig med lift från den väg som leder upp till Cervinia; vi såg liften när vi kom med buss från flyget den första dagen. Vi funderar på att ta oss upp till Chamois på den vandringsfria dagen på onsdag. Då “slipper” man en stor del av uppstigningen och kan börja gå direkt ut på fjället – som i och för sig fortsätter att luta upp och ner när man har kommit dit.

Lac de Maen_
Lac de Maen

Vi går inte ända fram till Chamois, utan vänder vid rifugiot och  följer stigen som går tillbaka mot Crétaz och Valtournanche där bussen väntar. Det går mycket nerför igen, vi ska ända ner till 1.524 möh innan vandringen är över. Vi går en hel del i skog, och emellanåt får vi väldigt vackra vyer när skogen öppnar sig ut mot Marmoredalen och Lac de Maen.

Vandringen är över – nu tar vi bussen tillbaka 

Det blir skönt att ta bussen till Cervinia igen efter alla höjdmeter vi gått upp och ned och de totalt tretton kilometrarna; nu har vi knappt tio minuter kvar till vi är tillbaka.

Polisrazzia i Cervinia
Carabinieri i Cervinia kollar och noterar

Men någonting väldigt oväntat inträffar när vi kommer till bussparkeringen i Cervinia; några carabinieri (militärpoliser) äntrar bussen och vill ha våra pass. Vi blir förstås både undrande och oroliga, själv blir jag obstinat när polisen tvingar mig att lämna ifrån mig mitt körkort. Vi är bara några stycken som har med oss id-kort eller pass, men de nöjer sig med att kolla våra handlingar och notera dem, resterande kontrolleras inte.

Efter vandring – vila, mat och promenad 

Bordsdekoration
Bordsdekoration Hotel Marmore

Vi skippar “after walken” idag, det blir litet vila på rummet i stället innan det är dags att gå till restaurangen för middag. Vi äter redan  klockan sex men har ett “avtal” med hovmästarinnan att vi får komma halvsju.

Ikväll är det en typist italiensk meny, Minestrone som primo, Saltimbocca alternativt Risotto som secondo och Tortino alle mele (äppelpaj) som dolce, jättegott! Eftersom vi tar för vana att komma sent till middagen, är vi sist kvar i matsalen när personalen börjar förbereda för andra sittningen. Vi tar därför med oss desserten ut i baren och intar den tillsammans med en americano corto (espresso utspädd med bara litet hett vatten).

Vad tar ni för katten där i fönstret
Vad tar ni för katten där i fönstret?

Vi tar varje kväll en liten tur runt Cervinia för att sträcka ut kroppen innan sänggåendet. Gissa om vi blir överraskade när vi i ett av skyltfönstren utefter huvudgatan ser en livs levande katt som ser ut att tillhöra skyltningen – den blir som en följetong för oss …

Till sist…

Vandringen fortsätter, i morgon kommer vi gå en rundtur på minst sexton kilometer och med några fler höjdmeter än idag – ser fram emot det …

 

Jag har tagit nästan alla foton själv förutom de två på mig och det med katten som min man Berndt har tagit.

 

Läsarkommentarer

Kommentarer

    • Ingela Kumlin säger

      Hej Lena, tack för din kommentar! Ja, det var nog den bästa och häftigaste vandringsresan vi gjort, jag är supernöjd. Sitter just och skriver på nästa inlägg, hoppas kunna publicera det i morgon fredag. Ha dé gott! / Ingela

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *