Vandring med Cervinia som utgångspunkt – en efterlängtad resa

Blogginlägg med fördröjning

Första hiken startar_
Pantertanten redo för vandring

Det här gick verkligen inte som jag hade planerat i förväg. Jag hade tänkt skriva litet kortare inlägg och publicera varannan dag för att du successivt skulle kunna följa mig på mina vandringsturer. Planeringen byggde på två grundantaganden: 1) att det skulle finnas tid varje dag att skriva och 2) att vi skulle ha ett fungerande wifi på de tider som jag hade möjlighet att skriva. Så gick det som det gick; tiden att skriva blev väldigt begränsad på grund av ganska långa vandringar, plus att det tar tid att duscha, äta middag etc. Men det sämsta var trots allt att uppkopplingen till internet var helt hopplös; på kvällstid när jag hade tid att “jobba” räckte inte kapaciteten för  bildbehandling och att spara och publicera inläggen.

Idag publicerar jag ett inlägg från dag 1-2 (tyvärr blir det väldigt långt) och planerar att publicera dag 3-4 på tisdag /onsdag, osv – allt publiceras på så vis med en veckas förskjutning. Hoppas det kommer till glädje och nytta!

Andiamo – nu går vi!

Dag 1: Mölnlycke – Cervinia och hägrande vandring

Så är det nu dags att åka, äntligen har jag packat min vandringsutrustning och andra vanliga kläder för en veckas organiserad vandring i Cervinia i Italien. Jag bokade min resa i mars, och jag vet inte när jag senast längtade så efter att få komma iväg, och i lördags morse bar det av.

Resan bit för bit

Selfie på bussenUpp klockan tre, okristligt tidigt, för att kunna checka in på Landvetter tjugo över fyra cirka. Allt går så lätt trots få timmars sömn. Jag fixar håret, sminkar mig, hinner till och med med juice, te och smörgås innan vi låser, larmar och packar in oss i min lilla Merca och åker upp till flygplatsen. Det funkar inte att checka in själva i automaten, så vi får checka in som vanligt över disk, det går bra det med. Växla pengar är ett måste, i Cervinia och på många vandringsorter fungerar det dåligt med kortbetalning. Ute på hytterna tar de inte kort eller har inte fullgod uppkoppling, och även om Cervinia är en stor turistmagnet så tar de inte kort överallt. Så “cash is king” än så länge i alla fall. Nu går det inte åt så mycket pengar heller, vi har ju redan betalat det mesta i resan.

Flyg över AlpernaVi flyger reguljärt trots att det är en charterresa. I det här fallet är det både en nackdel och en fördel. Nackdelen är mellanlandning och byte av plan i Köpenhamn; fördelen är ett stort, rymligt, tyst och inte fullbokat plan – en Airbus – sista sträckan – jätteskönt! Vi kommer i tid, klockan halv elva till Milanos flygplats Malpensa, och där går allt väldigt fort – ut till bussen och iväg omgående. Men bussen åker sen på litet små omvägar på grund av vägarbeten, så transfern som skulle ta tvåochenhalv timme tar tre. Klockan två landar vi hur som helst i ytterkanten av Cervinia; byn är till vissa delar bilfri så vi får gå själva medan bagaget hämtas av hotellet och körs upp.

Cervinia, Hotell Marmore, kvällsmat och natti natti

Hotell Marmore CerviniaVägen slutar i Cervinia och över byn vakar det mäktiga Matterhorn eller Monte Cervino som det heter på italienska, 4.478 möh, och som alla känner igen som Tobleroneberget. Cervinia är nog numera mest känt som vinterskidort, men de höga bergen runt om, särskilt Matterhorn och Monte Rosa har lockat många bergsklättrare och vandrare ända sedan 1800-talet – den förste som besteg Matterhorn var en engelsman vid namn Whymper år 1865.

Vi bor på det helt nyrenoverade och tillbyggda  hotellet Marmore, namngivet efter dalen som Cervinia ligger i. Vårt rum är ganska litet men charmigt, ett assymetriskt hörnrum med fransk balkong som vetter ut mot den dånande älven Marmore som rinner genom byn. När vi inte har utsikt mot Matterhorn från vårt rum, så får vi det ändå i form av en enorm poster ovanför sängen.

Vårt rum på MarmoreVi serveras en jättegod middag klockan sex, en andra sittning sker klockan åtta. Middagen består av fyra rätter, varje dag en jättefin buffé som antipasti, en förrätt/primo som idag är en tomatsoppa, en rosastekt kalvfilé med varma grönsaker som huvudrätt/secondo, och en ljuvligt god vaniljpanacotta med blåbär, röda vinbär och pinjenötter som dessert/dolce. Det finns alltid ett vegetarist alternativ som secondo. Till maten dricker vi, liksom alla kvällar före en vandringsdag, mineralvatten “frizzante”.

Dag 2: Vandring nummer ett, 13 km och 600 höjdmeter

Matterhorn aug -18Jag vaknar halvsju med hjälp av mobilen, ledbruten pga ny säng (gissar jag), och med huvudvärk pga den tunna luften. Cervinia är Italiens högst belägna skidort och ligger på 2.050 möh – det är jättehögt! Det är bra att känna till att många av oss påverkas av den tunna luften, men att det oftast är övergående. Du kan få huvudvärk och illamående, och framför allt känner du av det när du är ute och rör på dig, särskilt i de branta backarna (och i trapporna på hotellet) – förstås.

Mitt huvud påverkades med stor sannolikhet också av de stora oformliga sängkuddarna, och då hade jag ändå valt den som var minst och mjukast. Det tjocka varma dunbolstret gjorde nog inte saken bättre.

Frukosten serveras som buffé och är väl tilltagen och mycket god. Strax därefter ger vi oss iväg till turistbyrån, där vi har ett stort gemensamt morgonmöte för alla som vandrar i STS regi den här veckan. Ett kort informationsmöte bara, om villkoren för vandringarna. Sen delar vi in oss i olika intensiteter/svårighetsgrader på vandringen. Jag går rött, vilket innebär litet längre, litet fler höjdmeter och litet färre och kortare pauser än blått – i övrigt går vi oftast på samma ställen.

Dagens vandring

Serena & Calle

Vi träffar våra ledsagare på veckans vandringar, Calle från STS och Serena som är licensierad vandringsguide för den här regionen. Hon är skidguide och -lärare på vintrarna också. Vi är färdiga för avgång klockan 9.30 redan. Dagens vandring är cirka tretton kilometer lång och 600 höjdmeter totalt – litet tuffare än tidigare förstadagsvandringar som vi har varit med om. Vi börjar och slutar vandringen i Cervinia, och tar oss upp och ner utan att åka lift eller buss någon sträcka.

Vi går bitvis på mycket smala stigar upp, upp och upp för att sedan gå ner, ner och ner; det slingrar sig och är ibland litet slipprigt och med rullande grus och vippande stenar. Det är litet varning för tår som kan få för mycket tryck på sig vid de långa nedfarterna, och knäna också förstås – det gäller att gå med låg tyngdpunkt och knäande nerför för att skona lemmarna. På uppfarten är det små korta myrsteg som gäller för att få en jämnare belastning på benmuskler och därmed på hjärtat.

I utförsbackarnaMånga går med en eller två stavar, vilket är bra för att ge stöd på nervägen och avlasta onda och/eller stela knän. Uppåt kan det också vara bra med stavar för att kunna skjuta ifrån och ta sig upp. En aspekt som jag inte tror att så många tänker på, är att stavgång innebär ett större arbete för muskulaturen och kräver mer energi än att gå utan. I vanliga fall är det något som många brukar tycka är bra, d v s att bränna fler kalorier. Men om du redan bränner så många, som när du går i kuperad terräng, så kanske du inte nödvändigtvis ser det som en positiv sak. Själv går jag aldrig med stavar, jag vill hellre ha mina händer fria samt träna min balans.

Lunch och vandring hemåt igen

Lunch i Perrères
Lunchstället i Perrères

Lunchen äter vi i Perrères som ligger i anslutning till vägen upp till Cervinia. Vädret är helt underbart så vi kan sitta ute vid större bord, 8-10 personer tillsammans. Då och där kan vi börja bekanta oss med varandra, och vi konstaterar att vi – ännu en gång – har hamnat i en grupp med väldigt trevliga deltagare.

Maten består av rikligt med foccaccia som ser ut som dubbla pizzor med smält ost och tomat, och fantastiskt god pizza med olika fyllningar, allt uppskuret i bitar och serverat på långa brickor. Vi får äta så mycket vi vill och det som blir över får Calle ta med sig hem som i en doggybag – jag får ett intryck att det inte är första gången….. Vi får inte några grönsaker dessvärre, så även om pizzan och foccaccian verkligen är jättegoda, så känns det litet ensidigt.

BockkampVi vandrar hemåt mot Cervinia och följer vägen utan att märka något av den. Utefter vägen passerar vi en arena där det pågår tävlingar med getabockar. Det är en utslagstävling i Valle d´Aosta där bockarna kvalificerar sig i ett antal tävlingar under säsongen, för att se vem som är mest dominant. Den här tävlingen är en semifinal om jag förstod det hela rätt. Det är litet som tjurfäktning men utan blod och inga människor som deltar, bara två getter. Motsvarande tävlingar hålls för kor.

Till sist …

After walkVarje vandringsdag avslutas med en “after walk” på någon av Cervinias barer; vi hade så tidig middag så vi avstod från det flera dagar, utom just den här första dagen då vi fortfarande kände behovet av att lära känna vårt vandringssällskap.

Pantertantens kängor

 

 

 

Jag ser fram emot att få delge dig mer om de resterande dagarna, det är då de riktig tuffa vandringarna ska genomföras.

Jag har tagit alla foton själv med min Samsung S8, förutom bilden på mig som är tagen av min man B. Westman med hans Iphone.

Läsarkommentarer

Kommentarer

    • Ingela Kumlin säger

      Hej Lena! Såå roligt att du tycker om läsningen, jag hoppas jag ska motsvara dina förväntningar framöver också. Tack för att du läser och prenumererar på min blogg!
      Hälsningar / Ingela

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *