Vandring med Cervinia som utgångspunkt – den fjärde dagen

Så fortsätter vår vistelse och vår vandring i vackra Cervinia med omgivningar. Den här dagen blir ganska slitsam för några gruppdeltagare – knän som ömmar och tår som blir både ömma och blå på grund av de långa nerfarterna.

Vandring dag 4: Perrères – Lago di Cignana – Perrères

Matterhorn i morgonsol
Matterhorn i morgonsol i Cervinia

Den här tisdagen börjar med moln på himlen när jag tittar ut från badrumsfönstret på morgonen, men snart är det sol från i stort sett klar himmel. Vi har god sikt mot Matterhorn större delen av dagen. Den här dagen är den längsta, såväl till sträckan som vi tillryggalägger, som till den tid vandringen tar – det verkar logiskt eller hur? Sexton kilometer säger Calle att vi går, 18 kilometer säger min och några andras appar, jag litar på de senare.

Perrères är samma lilla by där vi lunchade på den första vandringen – där vi fick pizza och foccaccia, du minns. Vi kommer med buss men får inte parkera i byn pga att det är för trångt. Istället blir vi avsläppta någon kilometer utanför byn, och det är nog därför det blir 18 km.

VAndring på led
Vandring på led mot Finestra di Cignana

Vandring mot Finestra di Cignana

På knappt fem kilometers vandring på förmiddagen lägger vi under oss 600 höjdmeter – det är tufft – från Perrères till den högsta punkten som ligger på 2.487 möh. Då befinner vi oss vid Finestra di Cignana vilket betyder “fönstret mot Cignana”; Cignana är den sjö som vi skymtar däruppifrån och som vi ska vandra utmed och runt – och eventuellt också bada i – vi får se hur det går med det…

Den här dagen är också den i särklass vackraste på alla sätt. Ögonen kan aldrig se sig mätta; vilket krön vi än når upp till, vilken krök vi än rundar, hur jag än vänder mig – ständigt nya vackra vyer och en osannolikt varierad natur. Bergen  är inte bara berg utan sammansatta av olika klippformationer i varierande färger, och trots att det är så vilt är det mycket grönt in emellan. Och väldigt mycket vilt, vi hör och ser murmeldjur på flera ställen, örn och bergsgetter – även om getterna är så pyttesmå när vi ser dem långt upp på bergssidan. Serena, vår vandringsledare, ger sig inte, pekar och förklarar till vi (säger att) vi ser dem. Enklast går det förstås att se med kikare, men min ligger nerpackad i ryggsäcken och jag “orkar” inte ta upp den … dumt, den ska förstås ligga lättillgängligt eller hänga runt halsen.

Vandring ner mot sjön

Regnkläder på Lago di Cignana
Regnkläder på Lago di Cignana – maken i blått

När vi vandrar ner från Finestra di Cignana mot sjön börjar det regna litet grann, och många sätter på sig regnkläder. Dock inte jag, det känns att det bara är ett lätt och snabbt övergående regn. Men hur går det med badandet, undrar du säkert? Jo, på väg ner mot sjön ser vi att det går ett stort antal kor och betar långt där nere; när vi kommer ännu närmare ser vi att bonden har grävt diken utefter den väg vi går för att avleda regnvatten som har runnit genom gödselstacken så att inte vägen skulle dränkas i skit (ursäkta ordvalet!) Det är inte svårt att räkna ut att vattnet måste rinna ut i sjön, det kan inte finnas någon annan möjlighet. Så, även om sjön är otroligt vacker så minskar min lust att ta mig ett dopp – ingen annan badar heller.

Vandring utefter Lago di Cignana

Lago Cignala__
Lago di Cignana

Sjön, som är den största i regionen Valle d´Aosta – Aostadalen – är en artificiell sjö som stod färdig 1928. Jag lyssnar litet dåligt när Serena berättar om sjöns tillkomst, men jag förstår i alla fall att där sjön ligger låg en by vars befolkning var nödgad att flytta för att sjön skulle kunna anläggas. Det låter litet som hur man gör i Kina och på andra håll i världen för att uppnå politiska mål. Hur som helst, den man som ägde marken där sjön ligger lät bygga ett kapell som ett minne över byn. Vi besöker kapellet och njuter av platsen på vägen ner i dalen – det blir en skön paus. Från kapellet är det bara cirka 25-30 minuter till Rifugio Barmasse där vi ska äta lunch.

Lunch på Refugio Barmasse

Rifugio Barmasse skyltLago di Cignana ligger på 2.170 meters höjd, och Refugio Barmasse ligger bara några enstaka meter högre. Vi sitter inne också på denna refugio, allesammans vid ett enda långt långbord vilket är väldigt trevligt. Men maten är veckans bottennapp, vi får svamprisotto men svampen hade de nog sprungit förbi med, jag lyckas i alla fall inte hitta någon.

Rifugio Barmasse
Rifugio Barmasse

 

Jag är inte alls förtjust i risotto ens när den är vällagad, men den här såg ut som risgrynsgröt och är litet för mycket “al dente“, dvs inte färdigkokt. Positivt är dock att det här är det enda rifugiot som bjuder på sallad som antipasti, det tycker vi om. Eftersom jag äter så litet risotto kan jag kosta på mig att dela en fruktkaka  som efterrätt med maken – den var i alla fall jättegod och satt fint ihop med en kopp américano.

Vandringen tillbaka

By utefter nerfarten till Perrères
By utefter nerfarten till Perrères

Vandringen tillbaka till Perrères är, åtminstone till en början, en ren njutning. När vi går ner från sjön och rifugiot så är stigen ganska flack, inte så mycket lutning varken uppför eller utför – det skiljer bara 285 höjdmeter på ganska många kilometer mellan rifugiot och Perrères. Det är fortfarande lika vackert med milsvid sikt med berg på berg och fortfarande klar himmel och sol. På slutet av turen kommer vi in på en bredare gångväg där vi börjar förstå att vi närmar oss civilisationen; vi möter många som inte är vandringsklädda utan är ute på en kortare tur i naturen efter jobbet eller så. Den här delen av vandringen känns litet lång, kanske för att den inte är så utmanande och inte ger så mycket naturupplevelse tillbaka.

Vi närmar oss Perrères

Bilden högst upp på sidan är- om jag minns rätt och har läst kartan ordentligt – tagen inte långt innan vi är tillbaka i Perrères. Vägen upp mot Cervinia är förstås slingrig och bitvis en serpentinväg, och om du tittar riktigt noga på bilden, ser du att vägen försvinner in i en tunnel. Där går vägen på knappt 1.800 meters höjd och den kommer ut på andra sidan, nära Perrères som ligger på 1.845 möh.

Törstig hund
Törstig hund

Jag känner mig väldigt nöjd med dagens vandring när vi börjar närma oss bussen, som möter upp på samma parkering där vi släpptes av många timmar tidigare. Det är inte bara jag som är litet trött och törstig, vi möter också ett par med en golden retrieverliknande hanhund som de uppenbarligen inte har haft med sig vatten till under vandringen; han dricker hejdlöst av vatten från en rinnande kran utefter stigen. Så söööt, men sååå synd att inte tänka på att även hundar blir varma och törstiga, särskilt när de har så mycket päls.

Efter vandring – vila, mat och promenad

Mönstret upprepar sig, ingen after walk idag heller, det hinns helt enkelt inte med pga att vandringen slutar så sent. Tio minuter power-nap, sen dusch och styling, därefter dags att äta igen.

Vy ut genom fönstret från baren
Vy ut genom fönstret från baren

Ikväll serveras Tortellini con Burro e Salvia, Salmone con Gamberoni alla Griglia (det stämmer inte, jätteräkan hade inte grillats men var god ändå) eller Melanzane Ripiene Napoli (fylld aubergine) som vegetariskt alternativ. Dolcen/desserten består av Crema di Cioccolato, en favorit för mig som gillar chokladdesserter. Som vanligt tar vi desserten med kaffe i baren, en trevlig tradition vid det här laget.

Den här kvällen slår vi på stort och dricker ett glas vitt vin till maten, vi ska ju vara vandringslediga i morgon och behöver därför inte gå upp så tidigt och inte heller vara lika alerta. Att vi inte ska göra någon egen vandring i morgon känns i hela kroppen; de första tre dagarnas turer har gett min gamla kropp trötta muskler, och de kommer att må bra av litet återhämtning.

Vi tar i alla fall vår lilla kvällstur runt byn, men ikväll ser vi inte till katten i skyltfönstret.

Till sist …

Vi två och Matterhorn
Vi två och Matterhorn

Så  här dags på tisdagskvällen vet vi inte vad vi ska hitta på nästa dag, det bestämmer vi först vid frukosten … så du får sväva i ovisshet till nästa blogginlägg som utöver onsdagen också kommer att beskriva nästa vandring, dag sex (torsdag).

Jag har så många fina bilder från den här dagen och alla andra dagar också, alla kan inte exponeras i anslutning till inläggen. Men jag planerar att lägga upp ett “galleri” med bilder så att du kan se mer av naturen och omgivningarna.

Alla bilder är mina egna, tagna med min Samsung S8, förutom bilden på Berndt och mig. Minns inte vem som tog fotot, påminn mig gärna!

Läsarkommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *