Våren, solen och grönskan är här – nu vill jag bara ut och vandra

Det har varit och är en seg vår i mitt tycke. Det var så varmt och gott i februari, om jag minns rätt, men det senaste har det varit ruggigt och kallt. Så kallt att jag fick ta fram den tjocka dunjackan igen. Nog har jag kunnat vara ute och röra på mig, men jag har haft så himla mycket att göra med Friskisjympa, föreläsningar med mera, och en Spanienresa (rättare sagt två *). Så jag har inte riktigt hunnit med att dra igång vandringssäsongen ännu. Plus förstås att jag har haft och fortfarande har en mycket långdragen förkylning, ända sedan slutet av januari – tröttsamt! Men det är ingen tid för att klaga nu, det är bara att traska på!

Att komma igång på våren

För ett drygt år sedan (5 april) skrev jag ett blogginlägg om att planera vårens träning, då låg fortfarande isen på Delsjön i Göteborg – det var länge sedan den gick i år, tack och lov! Vad menar jag då med att “komma igång”, jag har ju faktiskt aldrig slutat?! Men nog är det väl ändå så att varje vår innebär ett nytt träningsår – så är det i alla fall för mig. Inomhusträning i all ära, men när våren kommer, snön och isen smälter och markerna torkar upp, då öppnar sig så många fler möjligheter till att komma ut och röra på sig och att träna.

Förra våren hade jag ännu inte återupptagit mitt Friskisledarskap, så jag hade inte lika mycket “gratis” som jag har i vår. I år leder jag (minst) två jympapass i veckan, ofta blir det fler pass pga  att även vi Friskisledare behöver vara lediga ibland och också blir sjuka och skadade ibland. Jympapasset ger mig bra träning för styrkan, balans, kondition, rörlighet och litet koordination. Utöver det har jag utbildat mig till roddledare, vilket innebär att jag har och kommer att träna rodd (i grupp) regelbundet framöver. Roddträning är framför allt konditionsträning, men även jättebra styrketräning för benen, bålen och armar/skuldror. Så där har jag väldigt mycket bra att bygga vidare på, om det nu är vidare jag vill.

frågetecken_Vilket mål ska jag sträva mot?

Jag tycker det är viktigt att tänka efter vart och vad man vill med sin träning – annars är det stor risk att det inte blir så mycket med den där träningen. Målet är som en krok som du kan hänga upp dina planer på, som en griffeltavla på väggen där du skriver upp vad du ska göra och som du hela tiden kan se.

Förra våren var mitt mål en vandring i Cervinia i Italienska Alperna i augusti, och jag hade en lång väg att gå, redan innan själva vandringen började. Men jag lyckades med att genomföra min planerade träning. Inte till punkt och pricka men tillräckligt för att vandringen blev en succé, njutning och glädje för mig. Jag vill tillbaka dit i sommar igen men har ännu inte bokat någon resa. Jag tror ändå att det får bli mitt träningsmål i år också, litet lättare dock att uppnå i sommar.

Konkretisering för att nå målet

hikingDet jag behöver och vill göra i vår och sommar för att vara rustad för alpvandringen – om det blir någon – det är att få så många mil i benen och fötterna som möjligt. Ungefär som när man tränar för Vasaloppet, Göteborgsvarvet, ett maraton eller nåt liknande.

Precis som när du tränar för ett långlopp måste det inte vara långt och snabbt varje gång. Jag kommer att gå/vandra längre sträckor för att få längden och rutinen, och jogga/springa kortare sträckor för att få konditionsträning. Ibland blir det intervallträning enligt samma rutin som tidigare beskrivits:

Vi bor mitt i en brant backe som sträcker sig en kilometer upp i skogen innan den planar ut, och den brukar jag använda för intervallträning – powerwalk/joggning uppför och jogg nerför och upp och ner igen.

Dags att ta fram kalendern

Konkretisering innebär också att få in träning och vandringar i agendan, så det är bara att sätta sig ned med kalendern och lägga ut de olika momenten. När jag tränade inför halvmaran några år för länge sedan, gjorde jag ett längre lopp per vecka, längre för varje vecka. Det plus mina ordinarie träningspass (jympa och rodd) blir utgångspunkten för upplägget, för att därefter fyllas på med det övriga. “Max mix” är en av mina deviser, att träna olika saker  blandat för maximal träningseffekt, det är det jag vill få till. Men det måste förstås också finnas tid för vila och återhämtning, vilket i sig underlättas av att träna olika saker olika dagar – du blir inte lika lätt överansträngd då.

Och så var det det där med utrustningen också

Utrustningen, särskilt skor och kängor, är viktigt att se över tidigt på säsongen. Det är inte så smart att köpa nya vandringskängor precis innan du ska ge dig ut på din vandring. Du behöver gå in dem och testa vad de går för under realistiska förutsättningar. Annan utrustning kan du se över och komplettera senare, även om det kan vara bra att inte vänta för länge. De kan också ta slut i butikerna. Så var det med mina Fjällräven vandringstights som jag köpte förra året och hade med mig till Cervinia. De hade jag bestämt mig för att köpa året dessförinnan då de lanserades, men de blev så populära att de tog slut i butiken och på nätet. Så tji fick jag den gången!

Bra på fötterna – viktigt för vandring och träning

minaträningsskor_På bilden ser du de skor jag för tillfället använder. Jag joggar/springer i de rosa (inte min favvisfärg, det förstår du säkert!) Asics-skorna, och har varit väldigt nöjd med dem. Nu är de ganska slitna så jag måste ge mig ut och jaga nya. De turkosa (Pantertantens favvisfärg) skorna är av märket Saucony, de använder jag litet mer som leisureskor. Jag har sprungit i Saucony tidigare, och älskade dem bland annat för att de var så lätta vilket jag anser är en jätteviktig egenskap hos ett par joggingskor.

Bakom de turkosa står mina högkvalitativa Haglöfs walkingskor. Jag är litet rädd om dem, vill inte att de ska bli smutsiga. De är jättebra för att t ex går längre sträckor till och från jobbet, på stan osv, de är både väldigt sköna, praktiska och snygga. Vandringskängorna är av märket Crispi, de köpte jag förra av min kamrat Ragnhild som knappt hade använt dem. De sitter som en smäck på mina fötter, är jättesköna och funkade hur bra som helst på de ganska krävande vandringarna i Cervinia förra sommaren.

När du går i väldigt kuperad terräng ställs det stora krav på funktion och passform, särskilt när du går utför. Det är extra viktigt att kolla det på hemmaplan innan du ger dig iväg på din vandring. Det var minst ett par i mitt vandringssällskap förra året, som fick ge upp krävande vandring pga blå tår, och sådana kan och ska man inte ignorera. Som ett komplement till bra skor har jag iläggssulor pga nedsjunkna fotvalv som de allra flesta i min ålder har – tror jag. Sådant är också viktigt att se över.

Till sist…

Balansakt_2
På tur i Fjällrävens vandringsbyxor och Asicsskorna

Jag kommer tillbaka till mina vandringsäventyr här i bloggen och på Facebook och Instagram – håll ögonen öppna om du är intresserad. Skulle du också vara intresserad av att ge dig ut tillsammans med mig på ett par tre timmars vandring i våra närmaste skogar (Göteborg – Mölnlycke), så får du väldigt gärna höra av dig. Jag har gärna sällskap på stigarna. Jag har ännu inte lagt ut de aktuella datumen, men jag kan göra det på Facebook om det finns efterfrågan på det.

Snart är det påsk – den kanske härligaste helgen på året tycker jag. Jag skulle tro att det blir tid till en “familjevandring” då.

Ha dé gott och njut av våren, solen och den uppvaknande naturen!

* Läs blogginläggen från Spanien 2019:
Ett missat blogginlägg, en resa och en vandring

Några dagar i Sevilla – och vi möter våren
Andalusien – först Sevilla och nu Málaga och Ronda

Läsarkommentarer

Comments

  1. Trevligt med vandring 😊
    Efter påsk åker jag t Kroatien för en vandringsvecka. Jag kommer vandra i mina fantastiska Icebug- skor. Fick dem i somras när jag var med på test hiking v Gaustablikk i Norge. Dittills hade jag alltid vandrat i kängor så jag var lite skeptisk. Dock fungerade det utmärkt- gick nästan 40 000 steg och 350 våningar i dem på en dag ! Helt fantastiska skor.

    • Hej Karin, och tack för att du läser och kommenterar!
      Jag har också hört att Icebugs ska vara jättesköna och bra att vandra i. Jag har ännu inte köpt mig några sådana, men det blir kanske senare i år. De är säkert användbara på många vandringsorter, men inte alla. I Badgastein t ex får man inte lov att vandra i bergen med låga skor, de måste gå upp över ankeln. Detta gäller, antar jag,om man går organiserade vandringar, annars kan de väl inte ha någon kontroll över det. I Italien tror jag inte att de har några sådana riktlinjer, men vi har alltid haft kängor ändå. Jag tycker det är skönt att de stabiliserar upp en bit på ankeln.
      Lycka till på din Kroatienvandring, den blir säkert mycket njutbar. Kroatien är en väldigt vacker plats på jorden!
      Hälsningar/ Ingela

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *